Då hamnar inte skuldbördan på de personer som exploateras. Dessutom underlättas facklig organisering. Hårdare tag mot papperslösa skapar inte ordning och reda på arbetsmarknaden, skriver ordförande Maria-Elsa Salvo.

I förra veckan presenterade regeringen förslag för att göra det lättare att avvisa personer som fått avslag på sina asylansökningar. De innebär konkret att polisen ska få ökade befogenheter för att kunna verkställa avvisningar.

Bland annat ska det inte krävas brottsmisstanke för att polis ska kunna gå in på arbetsplatser för att kontrollera om de som arbetar där har arbetstillstånd. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson motiverade förslaget dels genom att problematisera svartarbete och det grova utnyttjandet av papperslösa på arbetsmarknaden.

Att Morgan Johansson uppmärksammar papperslösas utsatthet på arbetsmarknaden är positivt. Papperslösa är den mest utsatta gruppen på arbetsmarknaden och saknar både uppehållstillstånd och arbetstillstånd vilket innebär att deras arbete är olagligt. De blir starkt beroende av sina arbetsgivares godtycke för sin möjlighet till försörjning. Det leder i sin tur till att arbetsgivare enkelt kan utnyttja sin ställning genom att erbjuda de papperslösa arbete under mycket dåliga villkor.

Ministern har rätt i att vi hittills inte haft något fungerande system för att komma till bukt med detta. Men att ge polis ökade befogenheter för att söka upp och misstänkliggöra papperslösa i stället för att lyfta fram arbetsgivarnas ansvar skickar helt fel signaler och riskerar att bidra till att öka papperslösas utsatthet än mer.

Vill man stärka papperslösas utsatthet på arbetsmarknaden finns framförallt två åtgärder man bör överväga. Den första är att de fackliga organisationerna öppnar upp för att de papperslösa kan bli medlemmar, den andra att avkriminalisera papperslösas arbete. Beslut om att öppna upp för fackligt medlemskap för papperslösa har redan tagits av flera fackförbund, däribland Fastighets, HRF, Livs och Unionen. Det är viktigt att de fackliga organisationerna tar ett samlat grepp mot alla former av osäkra anställningar. Alla som arbetar bör organiseras, oavsett om man är tillfälligt anställd, F-skattare eller papperslös.

För att fackliga organisationer enklare ska kunna företräda papperslösa i förhandlingsärenden krävs att deras arbete avkriminaliseras. Genom att avkriminalisera papperslösas arbete blir det i fortsättningen olagligt för en arbetsgivare att anställa en papperslös utan att det för den delen blir en olaglig handling att ta ett lönearbete för den papperslösa. Det skulle i sin tur innebära att den papperslösa kan få stöd från både fackliga organisationer och myndigheter för att få sin sak prövad gentemot en arbetsgivare.

Genom att avkriminalisera arbete utan arbetstillstånd markerar man att felet i första hand utgörs av arbetsgivare som anställer och inte av de personer som exploateras.

Så som lagstiftningen gör gällande vid prostitution bör köparen, inte den som utnyttjas, bära skuldbördan. På så sätt underlättas också den fackliga organiseringen. Om man på riktigt vill få bukt med papperslösas utsatthet på arbetsmarknaden är det snarare en sådan lagändring som borde övervägas. Hårdare tag mot papperslösa skapar inte ordning och reda på arbetsmarknaden, ansvaret för villkoren på arbetsplatsen ligger trots allt på arbetsgivaren.

Maria-Elsa Salvo, ordförande SSU Stockholm