ssr

C använder ensamkommande som förevändning att sänka kompetenskraven i socialtjänsten. Utbildningskrav är en förutsättning för kvalitet och rättssäkerhet, skriver Heike Erkers, förbundsordförande och Camilla Sköld, socialpolitisk chef, Akademikerförbundet SSR.

Få yrken har samma komplexitet och långtgående ansvar för människors väl och ve som arbete med myndighetsutövning i den sociala barn- och ungdomsvården.

Det handlar om samhällets yttersta skyddsnät och om en profession vars beslut kan vara helt livsavgörande för utsatta barn, unga och deras familjer. Det är därför alarmerande att fler och fler röster höjs om att det inte skulle vara så viktigt med utbildningsbakgrunden för dem som arbetar i socialtjänsten.

Vi har hört det från Centerpartiet som nu stort slår på stor trumman inför sina kommundagar med budskapet »Ta bort kravet på högskoleutbildad personal i barn- och ungdomsvården«. Liknande tongångar har tidigare kommit från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, som vill runda kravet på socionomexamen.

Gemensamt för de båda, förutom bristen på förståelse för att ett tydligt utbildningskrav är en förutsättning för kvalitet, rättssäkerhet och utvecklingen av en evidensbaserad praktik, är att de använder ensamkommande barn som förevändning.

Det är något av en paradox och en argumentation som inte håller. Ensamkommande barn är en mycket utsatt och sårbar grupp. Alla har i olika grad varit med om händelser som skakat om tillvaron. Utan vuxenföreträdare är de helt utlämnade till myndighetspersonerna de möter och beroende av att dessa har rätt kompetens och utbildning för att kunna ge ett professionellt och rättssäkert mottagande.

Vi menar att ett tydligt utbildningskrav är lika viktigt i socialtjänsten som i hälso- och sjukvården. Men det är uppenbarligen en uppfattning som inte delas av vare sig SKL eller Centerpartiet. Vad vi vet har de inte luftat liknande tankegångar när det gäller hälso- och sjukvård. Svårigheter att rekrytera läkare leder inte till förslag om att kravet på läkarutbildning ersätts med krav på ”lämplig kompetens och erfarenhet”, som Centerpartiet nu föreslår för den sociala barn- och ungdomsvården.

Slopade krav på socionomexamen är inte heller något svar på den flykt från socialsekreteraryrket som vi har kunnat bevittna de senaste åren. Orimlig arbetsbelastning, brister i introduktion och stöd och små möjligheter till yrkes- och löneutveckling har gjort att socionomer väljer andra arbetsplatser. Det förtjänas att sägas om och om igen – problemet är inte brist på utbildade socionomer, problemet är bristen på ansvarsfulla kommunala arbetsgivare.

Att slopa kraven på socionomexamen vore förödande, både här och nu och för en fortsatt utveckling av en evidensbaserad praktik. Satsa i stället på att snabbt få till övergångsbestämmelser så att de som i dag har annan högskoleexamen och mångårig erfarenhet av arbete i den social barn- och ungdomsvården får behörighet.

För att kunna rekrytera och skapa stabilitet måste kommunerna kunna visa att socialsekreterare har tillräckligt många kollegor, får administrativt stöd och har möjlighet till löne- och yrkesutveckling samt chefer som har tid att vara närvarande i det löpande arbetet.

När nu socialtjänsten ställts inför än större utmaningar i och med sitt ansvar för ensamkommande flyktingbarn är det viktigare än någonsin att bevaka barnrättsperspektivet och att brukarsäkerheten är i fokus. Målet måste vara att alla barn och unga som behöver stöd från samhället ska ha rätt till professionellt och rättssäkert bemötande. Det som behövs är inte att kvalitet och kompetens rustas ner utan satsningar som skapar uthållighet och professionalitet.

Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR
Camilla Sköld, socialpolitisk chef, Akademikerförbundet SSR