Alliansföreträdare har sedan i våras ägnat sig åt utspel om sjukförsäkringens förträfflighet. Men för personer som är sjuka är konsekvenserna förödande. Det skriver företrädare för Solrosuppropet.
Ulf Kristersson (M), skriver i dagens DN att sjukförsäkringsreformen var nödvändig och riktig. Redan i ingressen målar han i svart och vitt med bred pensel och påstår att alla, utan undantag, var fast i sina sjukskrivningar för gott.
Vi förstår att det är ett politiskt spel som alliansens företrädare deltar i när de sedan i våras har gått ut med ett stort antal debattartiklar och förklarat hur dåligt det fungerade förut och hur bra allt nu blivit med den nya sjukförsäkringen. Lite häpen blir man dock om man har följt debatten under några år.
Inför förändringarna av sjukförsäkringen tryckte regeringen mest på det påstådda överutnyttjande (fusk) som fanns. Det fanns teorier om att svenskarna sjukpensionerades alltför lättvindigt och att de som egentligen var arbetslösa ”valde” att vara sjuka då den ersättningen var högre. Nu heter det att regeringen har gjort förändringarna för att hjälpa sjuka ur utanförskap. Var de nya siffrorna kommer ifrån framgår inte av artikeln. Solrosuppropet.se fick dem inte heller direkt av Socialdepartementet då vi begärde dem i dag. Många av siffrorna är dock gamla och välkända för oss.
Ulf Kristersson skriver ”Sjukskrivningar drog ut på tiden och försämrade rehabiliteringsmöjligheterna.”
Rimligtvis borde den nedbantade vården och en otillräcklig rehabilitering vara orsaken, inte sjukskrivningsdagarna i sig. Snabba insatser med vård och rehabilitering är önskvärt och förkortar sjukskrivningstiden. Det är där fokus borde ligga i stället för att se till att sjuka får en usel ekonomi. Den rehabiliteringskedja som nu existerar, har enligt flera undersökningar från bland annat Unionen, KI och Kommunal visat sig snarare stjälpa än hjälpa.
Kristersson påstår också att endast 1–2 procent av de som har lämnat sjukförsäkringen får socialbidrag eller försörjningsstöd som det heter.
Om man följer Sveriges Kommuners och Landstings beräkningar över hur många personer som har försörjningsstöd, men som egentligen är sjuka och har ett läkarintyg, visar det sig att det handlar om 40 000 personer. Ser man till att 40 000 sjuka människor lever på försörjningsstöd och att de står för 20 procent av kommunernas utbetalningar kan man nog inte tala om en lyckad reform. Det vill säga, 40 000 människor med läkarintyg som i stället borde ingå i sjukförsäkringen.
Utöver de utförsäkrade som nu får försörjningsstöd finns det också 140 000 människor som befinner sig utanför utanförskapet (Svenskt Näringsliv, maj 2012). Bland dem finns en stor grupp som inte har återvänt till sjukförsäkringen trots att Arbetsförmedlingen bedömt dem vara ej arbetsföra. Ser man till samma statistik från Försäkringskassan som Kristersson hänvisar till, visar det sig att över 1 300 av de som först utförsäkrades heller inte kan spåras i statistiken. Många försörjs av sina anhöriga, helt i linje med det som Reinfeldt uttryckt. Något som inte är värdigt en välfärdsstat som Sverige.
I slutet av debattartikeln menar Ulf Kristersson att det är ”hög tid för Sverige att ta sig an nya utmaningar” och att söka svar på följande frågeställningar: ”Varför ökar den psykiska ohälsan så kraftigt, inte minst bland unga? Varför är kvinnor betydligt mer sjukskrivna än män? Och vad kan vi göra för att barn i familjer med långa sjukskrivningar inte själva ska växa upp till ett liv i utanförskap?”
På dessa frågor kan Solrosuppropet.se svara att vi är övertygade om att ett otryggt samhälle ger otrygga medborgare. Och om Kristersson vill står vi gärna till förfogande med utförliga svar på hans frågor.
Carina Wellton, Lotta Larsson, Lisbeth Forsberg
Solrosuppropet.se
facebook: 49 twitter: 17 
Glädjande att S vill avskaffa FAS3 men jag har inte fått klart för mig vad de anser om det grymma groteskeriet med utförsäkringarna av sjuka personer som lever på socialbidrag i stället för att få den ersätning från sjukkassan de som sjuka borde ha.
Jag misstänker att de är nöjda med arrangemanget och inte förstår att det blir en sluträkning i form av ökat belastning på sjukvården iom ytterligare försämrad hälsa samt det sätt dessa personers anhöriga och barn också påverkas negativt.
Ulf Kristersson är bland det värsta som har hänt i vårt s k välfärdssamhälle. Kristersson har visat sig vara en fullständigt inkompetent översittare som saknar den empati och socialkänsla som krävs för just den posten. Att Reinfeldt gav Ulf Kristersson ansvaret för sjukvården och att han har fått sitta kvar på en sådan post, när flera andra ministrar försvunnit, är ganska upprörande. Kristersson var Reinfeldts huvudmotståndare när moderaterna skulle välja ny väg. Han kanske ville binda fast honom i sin regering för att undanröja motstånd och kontroverser, på samma sätt som han lär Bildt förbli utryckesminister.
Kristersson har lyckats förstöra livet för ett flertal enskilda människor som han anklagat för utnyttja systemet. Han har inte varit blyg på att utnyttja sin position får att roffa åt sig förmåner. Det blev känt att han hade fått en lägenhet som förvaltas av Ersta Diakonisällskap som var destinerad till en annan typ av bistadsbehövande. Det fanns en artikel i flera tidningar om detta och det finns en video där en reporter med kamera försöker få en intervju med honom om denna affär. Han vänder bara ryggen, smiter ut ur rummet och stänger dörren.
Hans stil och hans retorik visar verkligen vad han går för. Wiggforss, Möller m fl skulle resa sig ur graven, om de fick se hur en person kan på en mandatperiod förstöra en politik av social hänsynstagande och rättvisa.
Jag har lite konstruktiv kritik att delge. Det finns få saker här i världen som jag hatar, men ordet ”utanförskap” får mig alltid att reagera väldigt negativt. Jag tror att många andra också reagerar med avsky på det ordet. Det är ett ord som Alliansen aktivt försöker använda för att dölja vad det egentligen handlar om – alltså ett nyord i klassisk Orwelllsk anda. Ska man argumentera mot Alliansens företrädare så känns det som ett nederlag att behöva använda denna metod.
Meningen som lyder ”Utöver de utförsäkrade som nu får försörjningsstöd finns det också 140 000 människor som befinner sig utanför utanförskapet” fick mig verkligen att reagera. Var befinner man sig om man är utanför utanförskapet? Kliar mig i huvudet och kommer fram till att det måste handla om de människor som varken är klassade som arbetslösa eller sjukskrivna, eller… jag kanske missförstår.
Kontentan av min kritik: Sluta med U-ordet och använd istället de ord som sedan länge funnits i vårt spåk, dvs sjukskriven och arbetslös, vilket väl är den betydelse som Alliansens lagt i U-ordet. Då tror också er argumentation blir tydligare… och det tycker jag är viktigt.
Mats: Termen ”utanför utanförskapet” var från en rapport av Svenskt Näringsliv (http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00031/Utanf_r_utanf_rskape_31758a.pdf) och beskriver precis just de människor du pratar om. Människor som försvunnit från systemet. Förmodligen är en stor del av dem människor som borde ingå i sjukförsäkringen, men i stället försörjs de av familj, sparade pengar, eller inkomst efter försäljning av bil, hus osv.