Frånvaro av egna bärande idéer om hur samhället bör gestaltas som gör Socialdemokraterna känsliga för regeringens utspel, skriver samhällsdebattören och författaren Carl Tham.
Anders Borgs skattetrixande anses ha satt Socialdemokraterna i förlägenhet. Hela deras kampanj – välfärden går före skattesänkningar – skakar. Socialdemokraterna påpekar visserligen att Borgs så kallade skattehöjningar bara är bländverk och att hela den moderata politiken går ut på att sänka skatten och begränsa välfärden. Det är helt rätt. Reinfeldt kan inte på samma sätt som Löfven totalt ignorera sitt eget parti och dess grundläggande åsikter. Om alliansen sitter kvar efter valet kommer det snabbt att visa sig.
Men socialdemokratins oro efter dessa enkla trollkonster av Borg kastar ett obarmhärtigt ljus över tomheten i partiets politik. Den är helt upphängd på vad alliansen gör eller inte gör. Där finns inga eller i varje mycket undanskuffade idéer om vad för slags samhälle socialdemokratin eftersträvar; det finns med andra ord ingen politik som bär oavsett vad motståndarens hittar på.
Det närmast pekoralistiska så kallade framtidskontraktet innehåller inga sådana tankar eller förslag och det är i själva verket avsikten.
Ingen ska oroas av föreställningen att socialdemokratin eftersträvar grundläggande samhällsförändringar och ett annat sorts samhälle än det vi nu lever i. Ett sådant antyds visserligen i det nyantagna partiprogrammet men det är också mycket riktigt närmast hemligt och finns inte ens i en tryckt version.
Det hävdas i medierna att denna hållning i allt väsentligt är taktik som skall bana väg för en valseger. Om så väl vore; slug taktik inget annat, bakom döljer sig samhällskritik och kraftfulla förslag. Men nej. Den dystra sanningen är att partiets ledning politiskt och ideologisk känner sig hemma i denna politiska räjong, nära alliansen, och egentligen inte har några idéer om hur samhället borde förändras. Det bekräftas, gång på gång, nu senast av Magdalena Andersson som i en Fokusintervju bedyrar sin närhet till Anders Borgs sätt att tänka. Med Magdalena Andersson i finans blir det ”more of the same”, med smärre justeringar.
Partiet och dess ledande företrädare hade en gång i tiden övertygelsen att marknaden skulle vara underordnad demokratin. Men nu är man mentalt så koloniserad av det nyliberala tankegodset att man inte ens kan tänka sig att kasta ut kapitalet från skolan där det skapar stor förödelse på skattebetalarnas bekostnad. Det är denna frånvaro av egna bärande idéer om hur samhället bör gestaltas som gör den socialdemokratiska valrörelsen så känslig för motståndarens utspel.
Carl Tham
Samhällsdebattör och socialdemokratisk utbildningsminister åren 1994–1998.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
