Hur kan det inte vara en självklarhet för en rödgrön regering att sluta sälja vapen till Saudiarabien?

Tusen piskrapp och tio års fängelse. Det är straffet som den saudiske bloggaren Raif Badawi dömdes till i maj 2014 för att ha startat upp hemsidan Saudi Arabian Liberals, en plats för att diskutera politik och samhällsfrågor i Saudiarabien. Badawi ansågs även ha smädat islam.

De femtio första piskrappen fick Badawi den 9 januari i år. Det var två dagar innan Saudiarabiens ambassadör deltog i marschen för yttrandefrihet i Paris efter attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo.

I Saudiarabien existerar inte religionsfrihet och knappt mötesfrihet. Politiska partier och fackföreningar är inte tillåtna och det finns inte någon strejkrätt. Arbetsvillkoren för gästarbetare är under all kritik.

Till råga på det präglas diktaturen som alla vet av ett slags apartheidsystem där kvinnors rättigheter är ytterligare begränsade. Kvinnor i Saudiarabien står i förmyndarskap till äkta män eller fäder. Kvinnor får inte köra bil och inte cykla. Att vara omyndig innebär i praktiken att inte heller få fatta beslut om arbete eller äktenskap på egen hand. En kvinna kan till och med behöva sin förmyndares tillstånd för att åka till sjukhus.

När Ekot 2012 avslöjade att Sverige i hemlighet hjälpte Saudiarabien att bygga en vapenfabrik var det inte bara de kriminella metoderna som upprörde och som gjorde att Sten Tolgfors (M) tvingades avgå, utan också faktumet att Sverige – mot lagen – exporterade vapen till en diktatur.

Då var en av de högljudda kritikerna Mikael Damberg (S), tidigare gruppledare och nu näringsminister. I Ekots lördagsintervju undrade han vad alliansregeringen höll på med. ”Jag tycker inte att en framtida lagstiftning ska möjliggöra att man exporterar vapen för strid till diktaturer”, sa han. En uppfattning som senare bekräftades med ett beslut i frågan på partiets kongress 2013.

Nu, tre år senare, när det alltså borde vara en självklarhet att säga upp avtalet tvekar regeringen och ledande socialdemokrater lämnar inga besked. Istället diskuterar Krigsmaterielkommittén hur tungt demokratin egentligen ska väga mot andra intressen.

De resterande 950 piskrappen skulle Raif Badawi enligt planen fått med 50 slag i veckan de kommande 19 veckorna. Men hittills har de ställts in på grund av såren inte hunnit läka. Nu finns också signaler om att en ny rättegång ska hållas där Badawi riskerar att dömas till döden.

Under tiden pratar Socialdemokraterna på om en feministisk utrikespolitik och statsministern hyllas i sociala medier efter en födelsedagshälsning på rim till Rättviseförmedlingen där han kallar diskriminering ett hån och avslutar med ”ned med patriarkatet”.

Så hur lätt väger demokratin mot andra intressen? Om inte Sveriges rödgröna regering bestämmer sig för att sluta exportera vapen till en av världens grymmaste diktaturer är det bara att konstatera att jämställdhet och mänskliga rättigheter på sin höjd är något som svenska staten driver inom landets gränser. Och de värdena, som hyllas här, möjliggörs på andras bekostnad.