Nationella prov stressar både lärare och elever. Ta bort dem och lägg tiden på kvalitativ undervisning i stället.

Det talas mycket om lärarnas administrativa börda. En väsentlig del av den finns i de nationella proven. De är en kvarnsten runt halsen som tar oproportionerligt mycket tid i anspråk i för- och efterarbete, för vad de faktiskt ger tillbaka. Proven påverkar både lärarnas och elevernas arbetsro, men ger ändå inte en hel bild av elevernas kunskapsutveckling, då inte alla kursmål mäts.

Syftet med de nationella proven är att vara till stöd för en likvärdig och rättssäker bedömning och betygsättning. De är också tänkta att ge information om vad som är elevens styrkor och svagheter, något som Skolverket menar kan användas formativt av lärarna.

Verkligheten ser annorlunda ut. Att proven rättas av elevernas egna lärare bäddar inte för rättssäkerhet, inte heller det faktum att bedömningen ofta kan skilja sig åt markant mellan lärare, både inom och mellan skolor. Proven är i dag dessutom för många, sker för ofta och tar för mycket tid från annan undervisning.

Under vårterminen 2015 kommer eleverna i årskurs 6 att skriva 18 prov i ämnena svenska, engelska, matematik, SO-ämnen och NO-ämnen. Detta är en elev- och kunskapssyn som är förkastlig, om man inte uppriktigt tror att det går att trycka in kunskap i eleverna som sedan ska rapas upp.

Denna vecka släppte Skolverket ny statistik för betygen i årskurs 6 och för de nationella proven i årskurs 9. De bekräftar åter att svensk skola har mycket att jobba med när det gäller resultat.

På samtliga nationella prov visar det sig att flickorna når bättre resultat än pojkarna. I ett av delproven i svenska, där den skriftliga förmågan testas, blev mer än dubbelt så många pojkar som flickor underkända, 13 procent av pojkarna och 6 procent av flickorna. Skillnaderna är också stora för hur många som fått högsta betyg. 11 procent av flickorna fick högsta provbetyg men endast 4 procent av pojkarna.

Betygsstatistiken från årskurs 6 visar att 21 procent av eleverna gick ut skolan utan att ha godkänt i alla ämnen. Åtta procent fick inte godkänt i ett ämne, 12 procent klarade två eller flera ämnen och mindre än en procent, omkring 550 elever, klarade inte av att få godkänt i något ämne. Betygen har sjunkit mest i NO och matematik och fler pojkar än flickor nådde inte upp till kunskapskraven.

All den tid som går till förberedelser inför de nationella proven och den rättsosäkra rättningen efteråt borde i stället läggas på pedagogisk utveckling av verksamheten. Betygen i årskurs 6 tyder inte på att det är fler betyg i lägre årskurser som behövs, snarare möjligheter till mer individanpassad undervisning.

Alliansens fixering vid att tidiga betyg ska säkra elevernas resultat och kunskapsinhämtning kan tack och lov brytas med den nya regeringens skolpolitik. Om alliansen och SD har lärarnas och elevernas bästa i fokus, tvingar de inte igenom tidigare betyg än vi har i dag.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) säger att han vill digitalisera de nationella proven, införa central rättning och se över när proven är under läsåret. Det är goda intentioner, som förhoppningsvis blir verklighet samtidigt på samtliga skolor i landet. Annars blir det svårt att tala om likvärdighet för varken lärare eller elever.

Viktigast att ha i åtanke är att det varken är tidiga betyg eller mängden nationella prov som säkrar svensk skolas framtid. Det gör lärarna om de bara får tid till sin undervisning.