Bild: Sofia Nerbrand

Det finns hardliners till höger och vänster. Sedan har vi Johan Norberg. Mannen som kastar sten i glashus med stora åthävor. Likt en Don Quijote slåss han ihärdigt mot väderkvarnen (staten). Således är temat i en artikel i Dagens Industri "våra pengar går till vänsterpropaganda".

En liten del av biståndsorganet Sidas pengar till frivilligorganisationerna får disponeras till information om utvecklingsfrågor på hemmaplan. Regeringen stryper nu denna möjlighet. Vilket Norberg applåderar eftersom dessa pengar (skattebetalarnas pengar) rinner "långt vänsterut".

Diskussionen om vad staten bör göra i allmänhet är en sak. Liksom vad skattebetalarnas pengar ska användas till. Myndigheter har utvecklat någon slags opinionsbildande verksamhet som bör bedrivas av det civila samhället. Men staten ska kunna stödja kunskapsbildning av olika slag, även om villkoren och principerna ska läggas under luppen.

Problemet med Johan Norbergs kritik är att den är så enögd. George Bush sa en gång att republikanerna inte är emot "big government" utan "big democratic government". Här hemma reproduceras högerns vandringssägner om att staten gynnar vänstern. Samtidigt blundar Norberg för de statliga stöd (skattebetalarnas pengar) som stödjer borgerlighetens sak.

Låt mig ta några slumpvisa exempel.

Globaliseringsrådet var en illa maskerad borgerlig tankesmedja förlagd till regeringskansliet. Rådets första rapport skrevs för övrigt av nämnde Norberg. För det uppdraget lär han uppskattningsvis ha kunnat debitera 70 000 till 80 000 kronor. Skattebetalarnas pengar.

Varför uppmärksammar Johan Norberg inte att drygt 20 statliga verk och offentliga institutioner finansierar Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS)? Varför kritiserar inte Norberg att Konkurrensverkets generaldirektör Claes Nordgren förra året gjorde ett politiskt uttalande och menade att offentliga aktörer inte ska tillåtas bedriva näringsverksamhet i konkurrens med privata aktörer? Eller att Nutek och arbetsgivarorganisationen Almega har skrivit ett program för vårdsektorns konkurrenskraft? Eller om när den avgående generaldirektören för Myndigheten för utländska investeringar i Sverige (ISA) krävde att bolagsskatten skulle sänkas från 28 till 25 procent?

I stället för självrannsakan ägnar sig borgerligheten åt att lägga ner föregivet socialdemokratiska företeelser som Arbetslivsinstitutet och Integrationsverket. För att bara nämna några insatser i denna genre. Ska de rödgröna svara genom att straffa ISA eller Nutek och exempelvis strypa offentliga pengar till privata Handelshögskolan? Då väntar ett slags inbördeskrig som vore till stor skada.

Klokare då att föra en diskussion om utifrån vilka principer offentliga medel ska brukas och vilken roll myndigheter ska ha. Stora och viktiga frågor. Men räkna inte med konstruktiva bidrag från Don Quijote, alias Johan Norberg.