Satsa på saklig information i stället för att påföra ytterligare skuld på kvinnor genom att förbjuda marknadsföring av modersmjölksersättning, skriver Sara Karlsson, socialdemokratisk riksdagsledamot.

Amning väcker känslor. Dels för att det berör det alla viktigaste – våra små barn. Men också för att det finns en rad förväntningar och stigmatisering kopplat till amning. De senaste dagarna har det pågått en hel del debatt om regeringens förslag att förbjuda marknadsföring av modersmjölksersättning, som i dag kommer att klubbas igenom i riksdagen. Men frågan är inte helt okomplicerad utan innehåller av avvägning mellan mödrars rätt att själva få bestämma över amningen och behovet av skydd mot den aggressiva marknadsföring från barnmatsindustrin som orsakat stort lidande under decennier.

För att förstå regeringens förslag är det viktigt att känna till bakgrunden. På 70- och 80-talen uppmärksammades att det dog många spädbarn i utvecklingsländerna efter att de fått modersmjölksersättning som tillretts med förorenat vatten. Detta föregicks av en mycket aggressiv marknadsföring från tillverkarna. För att komma till rätta med problemet slöts på 80-talet en internationell överenskommelse: WHO-koden. Den syftar till att åstadkomma en säker spädbarnsuppfödning genom att främja amning och att säkerställa att modersmjölkersättning används på rätt sätt.

I Sverige har koden implementerats genom en branschöverenskommelse mellan barnmatsindustrin och konsumentverket. Överenskommelsen har tjänat syftet väl och det är viktigt att stå fast vid den för att inte undergräva WHO-koden, inte minst av solidaritet med kvinnor och barn i utvecklingsländer. Men en lagstiftning om förbud, som i vissa delar går längre än överenskommelsen, fyller inte något behov. I stället ser vi socialdemokrater andra problem.

De handlar om att föräldrars brist på tillgång till saklig information om modersmjölksersättning och att deras rätt att själva välja över hur de vill göra med amningen inte respekteras. Många kvinnor vittnar om att de, trots problem med amningen eller en vilja att föda upp med flaskmatning, övertygas och övertalas när de söker råd inom vården. De mödrar som inte kan eller vill amma upplever starka skuld- och skamkänslor, eftersom amning så tydligt knyts till idéer om vad som anses vara ett gott moderskap.

I Sverige i dag är modersmjölksersättning ett fullgott alternativ till amning. Det är inte vetenskapligt motiverat att svenska myndigheter så ensidigt ska förespråka amning. Att politiken genom denna lagstiftning, med bland annat påbud om varningstexter på förpackningar, sänder denna signal till mödrar är mycket olyckligt.

Vi socialdemokrater vill i stället se en förändring av riktlinjerna till de instanser inom vård och omsorg som möter nyblivna mödrar. Det behövs en attitydförändring. Föräldrarnas rätt till självbestämmande och saklig information måste säkerställas. Moraliserande, stigmatisering och påförande av skuld och skam mot de mödrar som inte kan eller vill amma måste upphöra.

 Sara Karlsson