Bild: stock.xchng

Skolan är i dag ett politiskt slagfält. Det tidigare blocköverskridande samförståndet tillhör numera historien. Under långliga tider var partierna överens om tagen. Bara högern/moderaterna motsatte sig den moderna skolan och en mindre auktoritär pedagogik. För att till slut lägga ner sina vapen. 

Det var de moderata skolministrarna Britt Mogård  och senare Beatrice Ask som lotsade fram de läroplaner som fortfarande styr skolan. Den flumskola skolminister Jan Björklund bekämpar har alltså planlagts av borgerliga regeringar. Folkpartiets rockad innebär att gamla högerståndpunkter aktualiserats igen.

Det är ingen tillfällighet att PJ Anders Linder på moderata Svenska Dagbladet är Jan Björklunds främste supporter. Och Johan Lundberg  från konservativa tankesmedjan Axess lyfter i en artikel i Expressen fram skolan i Korea, Kina, Japan och Finland som förebildliga. Där är det inget "flum". Att konservativa skribenter hyllar skolsystemet i en kommunistisk diktatur är närmare besett inte ägnat att förvåna.

Skolan har varit föremål för gigantiska förändringar de senaste 20 åren, en hel del av dessa har varit i borgerlig påse innan de hamnade i riksdagens säck. Friskolereformen har ritat om hela skolans infrastruktur. Med skolpengen blir skolan till någon slags marknad. Framväxten av religiösa friskolor ställer oss inför viktiga och principiella frågor och vägval. Skolan har avreglerats och den statliga styrningen minimerats, efter att tidigare varit allt för detaljerad.

Folkpartiet med sin ettrige och populistiske partiledare Jan Björklund talar i detta läge om skolans sönderfall, undermåliga resultat och bristande disciplin. Visst finns det problem i skolan. Men överdrifterna har varit stötande. Den svenska skolan står sig ganska väl jämfört med andra länder. I grunden spelar folkpartiet på högerpopulistiska reflexer; underförstått är det fråga om språk- och ordningsproblem som med en uppifrånretorik överförs på ungdomar i förorten med föräldrar födda utomlands.

Då är det en befrielse att läsa "Aktuellt om skola och förskola" från Sveriges Kommuner och Landsting. Rapporten konstaterar att resultaten i skolan förbättrats jämfört med för 20 år sedan. Vi klarar oss väl när det gäller språk, halvbra beträffande matematik. Sverige och de övriga nordiska länderna har ett av de mest "likvärdiga" utbildningssystemen i världen. Med det kan bli bättre!

Rapporten pekar på ökade skillnader och kunskapsklyftor. Skillnaderna i studieresultat mellan elever med svensk och utländsk bakgrund är fortfarande stora. Och när det gäller elever till föräldrar som är högutbildade och lågutbildade föräldrar ökar skillnaderna. Här finns tillräckligt med seriösa fakta för att börja formulera ett radikalt alternativ i skolpolitiken, bortom Björklunds och folkpartiets utflykter i de högerpopulistiska tassemarkerna.