Tycker du som Pinochet? Tonläget inför S-kongressen i Göteborg, som inleds i dag, har skruvats upp. I ett av alla inför-reportage fick pragmatikern Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, en diktator droppad i knäet. Avsändare var ideologen Andreas Schönström, kommunalråd i Malmö, som anser att våra skattepengar ska gå till skola och välfärd – inte till ohemula vinster som i Sverige och Chile.
Det anser naturligtvis Stjernkvist också. Sakfrågan, om vi lägger SSU-metoder och döda diktatorer åt sidan, handlar om vägen dit. I diskussionen möts pragmatiker och ideologer. Den korta radiodebatten illustrerar varför pragmatikerna brukar vinna, och varför ideologerna behövs.
Jämfört med kongressen 2009 måste S skärpa sin alltför luddiga syn på vinster i välfärden. Stalltipset är att partiledningen kompromissar ytterligare, och att Löfvenlinjen sedan vinner kongressens gillande. Det vore ett beslut i god S-tradition: Identifiera problemet, ta målmedvetna steg i rätt riktning. Om det inte räcker, tänk om – men börja i den pragmatiska änden.
Utmaningen efter allt kompromissande blir att utnyttja sakfrågans potential. Den ska inte överdrivas, men finns i breda väljarlager. Och när dammet har lagt sig vore det önskvärt med en gärna blocköverskridande diskussion i annan riktning: Är det dags att göra en åtskillnad i vinstfrågan mellan vård och omsorg å ena sidan, och skolan å den andra? Det är väsentlig skillnad på att gå till en privat vårdcentral, och på ansvaret att utbilda nya generationer medborgare.
När ”Arenaklubben” diskuterade förväntningar på S-kongressen bjöd Björn Elmbrant på minnen från 1966. Det var en annan tid, då såväl partiet som dess kongresser upplevdes som en väloljad röd maskin. En anledning till att Stefan Löfven kommer att få med sig kongressen i vinstfrågan är minnena av hur maskinen har hackat under Sahlin och i synnerhet Juholt.
Frågan är dock hur väl dagens S-maskineri lyckas vända bilden av kongressen till det område som lär avgöra valet 2014: Regeringens misslyckande med jobben, och Löfvens alternativ. I synnerhet när det är roligare att följa partistyrelsens troliga och välförtjänta nederlag i frågan om 90-dagarsgarantin, samt debatten om den önskvärda tredelningen av föräldraförsäkringen.
Vid sidan om dessa strider finns grundfrågor som borde vara brännheta för ett ”framtidsparti”. I vår omvärld pågår ett skifte i synen på ekonomisk teori, där pendeln lämnar nyliberalism och går mot reglering och jämlikhet. S-partier på kontinenten diskuterar vilt hur EU måste politiseras och demokratiseras. Klimatet är alltjämt en ödesfråga. Välfärd och skola kan inte förstärkas om ”Följa Borg” är den enda skattepolitiken. Och hur ska en kongress som ser ut som fyra nyanser av vitt fånga upp den senaste tidens antirasistiska svallvåg?
Att de stora framtidsfrågorna verkar ligga i kongressens utkant är såväl ett underbetyg som en utmaning för kongressombuden. Oavsett om du är pragmatiker eller ideolog.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
