Arbetsskadeförsäkringen, a-kassan och sjukförsäkringen monteras ned i det tysta av regeringen. Det uppmärksammas i en artikel i senaste numret av Fokus. Om nedmonteringen sker i det tysta kan diskuteras. Men att förändringen motiveras av ideologi snarare än av ekonomisk effektivitet är desto tydligare.

Det handlar om ett systemskifte. Den kristdemokratiska familjemodellen står nu mot det framgångsrika skandinaviska generella välfärdssystemet.

Förändringarna har skett diskret. Varför tända en eld för att spränga en sten, när isen i sprickorna ändå spränger bort en bit varje år? tycks regeringen resonera. Politikens inflytande dras tillbaka: Ersättningarna sänks först och räknas sedan inte upp med inflationen. Endast tolv procent når i dag taket i a-kassan och en tredjedel i sjukförsäkringen. Sverige sjunker i OECD:s trygghetsliga. Marknaden tar över: En halv miljon svenskar har privat sjukvårdsförsäkring genom arbetsgivaren. Akademikerfacken erbjuder tilläggsförsäkringar. Arbetarfacken har inte råd. Egenföretagare och korttidsanställda kan titta i månen.

Samtidigt omfamnar strategen Per Schlingmann i retoriken den exakta motsatsen till regeringens verkliga politik: Den skandinaviska “statsindividualismen”, det vill säga generell välfärd.

Men han som bestämmer, Fredrik Reinfeldt, vet vad som väntar om man förlorar sitt jobb under hans styre: “Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt”, förklarade han i SvD. Och Moderaterna får ändå sägas ha varit tydliga från starten. “Bidragssamhället” skulle bytas mot “arbetslinjen”. Och med “bidrag” menades även det som vi i vanliga fall benämner försäkringar.

Att betrakta försäkringar som “bidrag” är en ideologisk ståndpunkt som en majoritet av svenskarna accepterat två val i rad. Vi kan inte hävda att vi inte visste.

Däremot har både folkpartister och socialdemokrater varit tysta om systemskiftet. Trots ett brett stöd i samhället för ett socialförsäkringssystem som följer inkomsten (till skillnad från ett system med grundtrygghet). I Fokus artikel exemplifieras stödet hos såväl Långtidsutredningen och Saco som hos ekonomer på Inspektionen för socialförsäkringarna samt Institutet för näringslivsforskning.

Varför är den generella välfärden så poppis utanför regeringen? När du får pengar i relation till lönen om du blir arbetslös, så lönar det sig att jobba mer, ta risker och byta jobb. Då ökar rörligheten på arbetsmarknaden.

Samma system för alla skapar förutsättningar för tydliga förutsägbara regler och sänker kostnader för screening av försäkringstagarna. Tilliten i samhället stärks om samma regler gäller för alla. Jämlikare inkomster skapar förutsättningar för skattefinansierad välfärd. Vid lågkonjunktur fungerar socialförsäkringar som effektiv kontracyklisk politik.

Kampen står mellan detta system och ett system med privata försäkringar och hjälp från familjen. Ju fler rapporter som kommer från den parlamentariska socialförsäkringsutredningen framöver, desto tydligare lär konflikten bli.