Arbetsskadeförsäkringen, a-kassan och sjukförsäkringen monteras ned i det tysta av regeringen. Det uppmärksammas i en artikel i senaste numret av Fokus. Om nedmonteringen sker i det tysta kan diskuteras. Men att förändringen motiveras av ideologi snarare än av ekonomisk effektivitet är desto tydligare.
Det handlar om ett systemskifte. Den kristdemokratiska familjemodellen står nu mot det framgångsrika skandinaviska generella välfärdssystemet.
Förändringarna har skett diskret. Varför tända en eld för att spränga en sten, när isen i sprickorna ändå spränger bort en bit varje år? tycks regeringen resonera. Politikens inflytande dras tillbaka: Ersättningarna sänks först och räknas sedan inte upp med inflationen. Endast tolv procent når i dag taket i a-kassan och en tredjedel i sjukförsäkringen. Sverige sjunker i OECD:s trygghetsliga. Marknaden tar över: En halv miljon svenskar har privat sjukvårdsförsäkring genom arbetsgivaren. Akademikerfacken erbjuder tilläggsförsäkringar. Arbetarfacken har inte råd. Egenföretagare och korttidsanställda kan titta i månen.
Samtidigt omfamnar strategen Per Schlingmann i retoriken den exakta motsatsen till regeringens verkliga politik: Den skandinaviska ”statsindividualismen”, det vill säga generell välfärd.
Men han som bestämmer, Fredrik Reinfeldt, vet vad som väntar om man förlorar sitt jobb under hans styre: ”Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt”, förklarade han i SvD. Och Moderaterna får ändå sägas ha varit tydliga från starten. ”Bidragssamhället” skulle bytas mot ”arbetslinjen”. Och med ”bidrag” menades även det som vi i vanliga fall benämner försäkringar.
Att betrakta försäkringar som ”bidrag” är en ideologisk ståndpunkt som en majoritet av svenskarna accepterat två val i rad. Vi kan inte hävda att vi inte visste.
Däremot har både folkpartister och socialdemokrater varit tysta om systemskiftet. Trots ett brett stöd i samhället för ett socialförsäkringssystem som följer inkomsten (till skillnad från ett system med grundtrygghet). I Fokus artikel exemplifieras stödet hos såväl Långtidsutredningen och Saco som hos ekonomer på Inspektionen för socialförsäkringarna samt Institutet för näringslivsforskning.
Varför är den generella välfärden så poppis utanför regeringen? När du får pengar i relation till lönen om du blir arbetslös, så lönar det sig att jobba mer, ta risker och byta jobb. Då ökar rörligheten på arbetsmarknaden.
Samma system för alla skapar förutsättningar för tydliga förutsägbara regler och sänker kostnader för screening av försäkringstagarna. Tilliten i samhället stärks om samma regler gäller för alla. Jämlikare inkomster skapar förutsättningar för skattefinansierad välfärd. Vid lågkonjunktur fungerar socialförsäkringar som effektiv kontracyklisk politik.
Kampen står mellan detta system och ett system med privata försäkringar och hjälp från familjen. Ju fler rapporter som kommer från den parlamentariska socialförsäkringsutredningen framöver, desto tydligare lär konflikten bli.
facebook: 461 twitter: 37 
Sällan har väl ett enda nummer av en tidning DN, så klart bekräftat, vad som i er ledare beskrivs, på den orättfärdiga utförsåkningen i vårt samhälle vad gäller fördelningen av vårt gemensamma överskott. Dagens Nyheter bekräftar i sina nyhetsreportage hur ekonomin allt mer koncentreras hos fåtalet, som också är den borgeliga regeringens syfte med sina beslut. Förnöjsamma dollarmiljonärer och välbetalda statliga tjänstemän lever gott på indragningar på bland annat Karolinska sjukhuset, hälsar Gunnar Eriksson.
Det mest uppseendeväckande är nog passiviteten och orkeslösheten hos insnöade och välbärgade sossar som inte längre bryr sig om sina brödrar och systrar i nöd. Att borglikheten kan agera på detta vis ligger i faktum att svensk vänster, är trött, sååå trött och utsliten… Vissa (i det vänstra laget) kan nog tom tycka det är mysigt att få några kronor (det så kallade ”jobbskatte-avdrag”) när de redan har förmånen att ha ett förvärvsarbetet. Vissa kallar det för BIDRAG till dem som redan har, andra kallar det för M/FP/C/KD-mutor, det fula spelet för att kamma in röster. Detta kostar och måste betalas. Frågan är bara av vem?…
Det värsta är att partiledningen – i många år har medverkat till detta. Även nu – efter partiets kriskommission, LO, och de fem stora pensionärsorganisationerna starka kritik av pensionssystemet – vill partiets talesperson värna om pensionsöverenskommelsen, inte om pensionärerna eller landets bästa.
Sent skall syndar’n vakna. Det var uppenbart redan i valrorelsen 2006 vad M och alliansen ville med finten om utanforskapet. Skicklig retorik men ingen fattade da vad det handlade om vare sig i partier eller media. Nu borjar effekten av politiken synas pa allvar men att den funnits inskriven i retoriken kring utanforskapet sedan valrorelsen 2006 ar det fortfarande inte manga som ser.
Katariina Hakkala och Karolina Ekholm gjorde en studie över multinationella företags flyttande av produktion. Som sammanfattningsvis pekar på att importen av intermediära varor och tjänster inte har ökat i någon större omfattning i samma bransch, men bilden blir annorlunda om importmåttet även avser andra branscher. Den totala importen avsåg år 2000 ca 27 % av den totala användningen av insatsvaror och tjänster och förändringen mellan 1995 och år 2000 var ca 15.1 % eller 3.5 procentenheter. Motsvarande siffror för Tyskland var ca 20 % och ökningstakten ca 30.7 %. Bilden och mätningen kompliceras av brist på statistik liksom att en del svenska multinationella företag sålts. Ingen entydig bild av påverkan på arbetslöshetstalen kan påvisas, men Katariina anger att för Sveriges del är det främst gymnasieutbildade som påverkas negativt vid produktionsflytt pga den stora andelen och även om främst ökad tjänsteproduktion knuten till de multinationella företagen kompenserar förlorade arbetstillfällen så går de arbetstillfällena till andra grupper. Katariina påpekar att löner är stela mot förändring nedåt och den önskvärda sänkningen av svenska lönekostnader sker inte.”En gränslös Europeisk arbetsmarknad? – Europa perspektiv 2006” . Sänkt a-kassa och jobbidrag bör nog ses utifrån dilemmat med bristande löneflexibilitet nedåt och hög arbetslöshet särskilt i grupper med bristande utbildning och kompetens. Förövrigt har nog artikelförfattaren här rätt i att det svenska systemet förändras mot en mer kontinental version av trygghetssystemen liknande Tyskland, men de Nordiska systemet, dvs de nordiska länderna och Nederländerna ( se Europaperspektiv 2006 Andre Sapirs bidrag, tycks vara mer framgångsrika, särskilt det danska systemet för arbetslöshetsförsäkring och enklare regler för att kunna säga upp människor.
Det är troligt det finns en handlingslinje i alliansens (moderaternas) politik. Det är ju synligt i den försämrade välfärden, i skiktningen (valfriheten), i de ökade sociala och ekonomiska klyftorna.
Här är KD ansvariga för sociala departement, ingriper inte mot bemanningsföretagens bristande regelverk, avseende bl a meddelarfrihet och arbetsrättsavtal.
KD:s snabba skattebefrielse av lyxbostäders progressiva beskattning, hur är det med hyresrätterna?
KD står på de besuttnas sida men talar lent till pensionärerna.
Det är ren thatcherism, övervältrandet på släkten och hjälpverksamheten, där är KD inblandad i avdragen för allmosor. Allt luktar svenskt 1800-tal.
Nyss hörde jag en näringslivare uppmana företagen att ta hem företagens produktion från utlandet. Först bygga upp prispress genom att skapa stor invandring och sedan tvinga fram sänkta låglöner.
Någon gång kommer svaret från väljarna, det kan bli surt för högern.
KD är ansvariga för de ökade klyftorna, skiktningen i välfärden, skattesänkningen, mest för människor med ägodelar i storstad, i form av bostäder och förmögenheter.
Så är det, och inkomsutvecklingen senaste tjugo åren är entydigt, 7% till 10% lägst inkomstgrupp och tiofallt, 76% till de tio högsta procenten. Det påstås att Reinfeldt vill räkna bort dessa grupper, utesluta dem från statistiken, så besvärande är dessa fakta.
Har någon råd att köpa villa för sjutton miljoner, borde också finnas moral och möjlighet att betala ett par promillen, eller 34000 SEK i bostadsskatt för att agera prispress på en upphettad marknads respektlöshet på prisbildning i storstadsområden.
Samma som för glesbygdens bensinpris som utsätts för beskattning för att minska efterfrågan.
Fram för beskattning av den befarade bubblan i bostadsefterfrågan.