Bild: Ship to Gaza
Bild: Ship to Gaza

Blockaden av Gaza går om några veckor går in på sitt nionde år. Den berövar befolkningen rörelsefrihet, mediciner, utbildningsmöjligheter och framtidshopp, skriver Ann Ighe och Mikael Löfgren.

I helgen avseglar trålaren Marianne av Göteborg från hemmahamnen mot östra Medelhavet och Gaza.

Det är Ship to Gaza i Sverige och Norge som tillsammans med den internationella frihetsflottan nu gör ett nytt försök att med fredliga medel bryta den inhumana och illegala blockaden mot den belägrade palestinska befolkningen på den lilla strandremsan mellan Israel och Egypten.

En invändning är given: behövs inte båtar till annat i Medelhavet? Från Mellanöstern och Nordafrika tvingas människor att fly för sina liv undan krig och förföljelse. Cyniska människosmugglare berikar sig på livsfarliga transporter i sjöodugliga farkoster.

I en annan del av regionen – Gaza – kan människor inte ens fly från sina sönderbombade hem. Belägringen från Israel och Egypten är nära nog total.

Flyktingkatastrofen i Medelhavet och den katastrofala blockaden mot Gazas instängda befolkning hänger på det sättet samman. Båda beror på människofientlig politik, despotiska regimer och sönderfallande stater.

Båda beror på att det så kallade internationella samfundet hellre tittar åt ett annat håll än tar sitt ansvar. Det är i detta läge ideella rörelser som Ship to Gaza och Läkare utan gränser tvingas agera genom att skicka båtar till undsättning och försvar för människovärdet, till Tripoli och till Gaza stad.

En annan invändning kommer lika säkert som spam i inkorgen: Beror inte blockaden mot Gaza på att området styrs av Hamas, som Israel och numera också Egypten behöver skydda sig emot?

Det är den bilden Israels högerregering och dess megafoner trumpetar ut. Senast på ledarplats i Dagens Nyheter. Under rubriken ”Öka trycket på Hamas” upprepar ledarskribenten en retorisk figur som blivit omkväde i tidningens Mellanösternbevakning: Att göra huvudsak till bisak och tvärtom.

I klartext är det inte den israelisk-egyptiska blockaden utan regerande Hamas, som är huvudproblemet. Blockaden och den israeliska ockupationen omskrivs som en bisak. Följaktligen är det inte mot Gazas 1,7 miljoner stora palestinska befolkning som de israeliska krigen riktas, utan mot Hamas.

Det felaktiga i denna verklighetsbeskrivning framträder med fruktansvärd tydlighet om en tar del av de vittnesmål som den israeliska organisationen Breaking the Silence samlat in och som världspressen har refererat den senaste veckan. Israeliska soldater berättar att de fått uttryckliga order att inte skilja mellan militära och civila mål när anfallet mot Gaza inleddes den 17 juli förra året.

Så sett har DN rätt: I israelisk krigsvokabulär är ”Hamas” bara ett annat namn för allt palestinskt, allt levande i Gaza.

Det är ingen tillfällighet att Ship to Gaza denna gång seglar en fiskebåt till Gaza. Blockaden, som om några veckor går in på sitt nionde år, berövar den belägrade befolkningen rörelsefrihet och handel med omvärlden, mediciner och livsmedelssäkerhet, utbildningsmöjligheter och framtidshopp.

De palestinska fiskarna, som av de israeliska ockupationsmyndigheterna är förbjudna att gå utanför en zon på tre sjömil, utsätts dagligen för trakasserier, blir beskjutna och får sina båtar beslagtagna.

Liksom Ship to Gazas aktion med Estelle år 2012 kommer Marianne att besöka hamnar under färden, där opinionsbildande evenemang kommer att arrangeras. Efter Göteborg angörs Malmö-Köpenhamn innan det bär av vidare längs Europas kust.

I östra Medelhavet kommer Marianne sammanstråla med andra fartyg ur Frihetsflottan innan de tillsammans seglar mot Gaza stad.

För att en rättvis fred ska kunna uppnås och för att den palestinska stat som Sverige och många andra länder har erkänt ska få förutsättningar att fungera, kräver vi i Ship to Gaza:

  • att blockaden omedelbart hävs
  • att hamnen i Gaza stad öppnas och görs brukbar
  • att säkra transportleder upprättas mellan Västbanken och Gazaremsan

Ann Ighe, Ship to Gaza
Mikael Löfgren, Ship to Gaza