Gunnar Carlsson, ordförande Seko AF Janne Rudén, förbundsordförande Seko.

Ett system där privata aktörer enbart tar lättmatchade arbetssökande och lämnar kvar alla som behöver mer stöd är en metod för att bryta upp den generella välfärden. Det skriver Sekos förbundsordförande Janne Rudén och Gunnar Carlsson ordförande Seko Arbetsförmedlingen.

För en tid sedan tillkännagav en majoritet, bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna, i riksdagens Arbetsmarknadsutskott att de vill se en genomgripande förändring av Arbetsförmedlingen. Vad de vill åstadkomma är att matchningsfunktionen lyfts bort från Arbetsförmedlingen och att myndigheten istället i huvudsak endast arbetar med myndighetsutövning, kontroll och uppföljning. Idéerna tycks vara hämtade från Almega som även de talat om en liknande modell för privatisering av delar av Arbetsförmedlingen.

Seko anser att det är svårt att se en framgångsrik väg framåt genom att bryta sönder myndigheten. Matchning, kontroll, stöd och service samt arbetsmarknadspolitiska insatser hänger ihop. Det utgör en helhet som är viktig att hålla samman – för den arbetssökande likväl som för arbetsgivare, som är i behov av arbetskraft.

|citat sidan=”ja” dela=”ja”]Matchning, kontroll, stöd och service samt arbetsmarknadspolitiska insatser hänger ihop.|/citat]

 Viktigt att lyfta fram är även att det inte finns något belägg i forskningen för att privata aktörer skulle göra jobbet bättre än Arbetsförmedlingen (se SNS Analys nr 11).

Så som arbetslösheten ser ut – med avseende på utbildnings- och/eller etnicitetsbakgrund – skulle, med de borgerliga partiernas och Almegas modell, främst de mest välrustade arbetslösa lyftas till privata aktörer.

Det skulle göra det väldigt svårt för Arbetsförmedlingen eftersom de då enbart skulle arbeta med dem som står allra längst ifrån arbetsmarknaden.

Detta skulle bidra till en förstärkning av stigmatiseringen av arbetslösa med kort utbildning, vilka i hög grad är utrikes födda och nyanlända men också äldre.

Det är bara när Arbetsförmedlingen är en relevant matchningsaktör som myndigheten kan nå framgång med att föra de individer som står långt ifrån Arbetsmarknaden närmare jobb. Och det är genom de starka som de svagare kan lyftas.

När en förmedlare i gott samarbete med arbetsgivare kan erbjuda kvalificerade arbetssökande jobb öppnas även dörrar till att erbjuda arbetslösa med svagare ställning jobb, eventuellt med medföljande lönestöd. I denna process utgör förmedlarens kontaktnät en central nyckel.

Samtidigt som många yrken idag ser höga bristtal har Sverige fortsatt hög arbetslöshet. Stora grupper nyanlända är på väg in i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag. I detta läge är det av stor vikt att stärka matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb. Behovet av validering och kompletterande utbildningsinsatser är tydligt.

De tidigare åtta åren av borgerligt vanstyre ledde till en sargad myndighet. Men myndigheten håller på att resa sig. Myndigheten arbetar med att återfå förtroendet så att arbetsgivarna ser nyttan med platsbanken och att matchningsarbetet leder sökande till rätt jobb.

Tidigare låg fokus just på att hjälpa de arbetssökande som stod längst ifrån arbetsmarknaden. Den arbetslöse tvingades söka lediga jobb för att inte bli ifrågasatt eller avstängd, oavsett om jobbet matchade den sökande eller inte.

Ofta fick arbetsgivaren stora mängder ansökningar som skapade administration. Detta skadade förtroendet för myndigheten eftersom andra arbetssökande och arbetsgivare upplevde att de inte fick hjälp.

Idag finns redan utrymme för privata aktörer inom jobbmatchning. Få har missat alla de rekryterings- och bemanningsföretag som finns etablerade. Så kan det också vara.

Men att släppa förmedlings- och matchningsverksamheten från Arbetsförmedlingen som helhet är inte eftersträvansvärt.

Ett sammanhållet system av utbildning, matchning, programinsatser och övervakning av regler och villkor för ersättning hänger tätt samman. Rycks en del bort rasar en annan.

Att Almega propagerar för att privatisera Arbetsförmedlingen är inget konstigt. De talar av nämligen ur egenintresse eftersom deras medlemmar är just bemanningsföretagen.

Men att borgerliga politiker köper detta utan djupare analys kan vi inte förstå.

Deras modell skulle leda till att privata aktörer tar de lättmatchade arbetssökande, kvar lämnas de som behöver mer stöd. Vilket är att likna med en metod för att bryta upp den generella välfärden.

Janne Rudén

Förbundsordförande Seko

Gunnar Carlson

Ordförande Seko Arbetsförmedlingen