Jacob Lavröd, Lars Åström
Jacob Lavröd, Lars Åström

Vi är Nobelprisets land. Om vi vill säkra vår status som kunskapsnation är ett bra sätt att ge stöd åt ungdomar som tävlar i Vetenskapssport, skriver Jakob Lavröd ordförande i International Young Physicists Sweden och Lars Åström; Lägeransvarig i Ung Vetenskapssport.

Det hör nu till en del av den dagliga mediedieten att höra om fallande kunskapsresultat (Färlin, 2016), elever som inte kan skriva fullständiga meningar eller saknar basala räknefärdigheter. Denna rapportering är absolut befogad, då den svenska skolan står inför stora utmaningar i att garantera att alla elever har de grundläggande förmågorna.

Det finns dock en annan bild som syns mer sällan, att vi i Sverige har några av världens klipskaste och mest begåvade ungdomar inom allt från fysik till lingvistik som till och med tävlar internationellt (Ung Vetenskapssport, 2018).

Att dessa elever inte syns lika tydligt vare sig i medier eller verksamhetsfokuset får också tydliga konsekvenser, exempelvis uppger var fjärde elev i åk 9 elev att »Jag får för lite utmanande arbetsuppgifter i skolan« (Matsson & Petterson, 2015).

En undersökning gjort av Ung Vetenskapssport bland elever med särskild begåvning eller intresse visar att 85 procent inte fått möjlighet att komma vidare kunskapsmässigt. I ett land som slår sig för bröstet som en »kunskapsnation» slösar vi med det värdefullaste vi har, elever som både vill och kan, för att de i många fall saknar möjligheter att utvecklas.

Det här är elever som inte bara kommer att bli läkare, ingenjörer och forskare utan också definiera oss som land, skapa arbetstillfällen genom nya innovationer och lägga grunden för vårt fortsatta välstånd.

Få skulle nog argumentera för att skickliga friidrottare eller fotbollsspelare knappast behöver någon tränare och klarar sig på egen hand.

Vi har hört många hjärtskärande historier om elever som känner sig understimulerade under sin skolgång. Forskningen pekar också ut tydliga risker, allt från elever som ger upp till i värsta fall blir hemmasittare för att de känner sig oförstådda (Stålnacke, 2015).

Det är en vanlig missuppfattning att elever med talang och intresse klarar sig på egen hand (Jahnke, 2015) när det handlar om just akademiska ämnen. Få skulle nog argumentera för att skickliga friidrottare eller fotbollsspelare knappast behöver någon tränare och klarar sig på egen hand, tvärtom läggs ofta, med rätta, väsentliga resurser på just de framodlade talangerna.

Ett enkelt finger att peka är det mot läraren i klassrummet som till synes inte stimulerar eleverna tillräckligt. Det vill vi det bestämdaste avhålla oss ifrån, från vår egen erfarenhet är de flesta lärare sanna eldsjälar som gör allt vad som står i deras makt för sina elever, men de för en ojämn kamp mot verkligheten.

Exempelvis Engström & Magne har visat att i en genomsnittlig årskurs 9 ligger 15 procent av eleverna i matematik på nivån hos en snittelev årskurs 4 eller ännu lägre (Engström, 2015). Det är då naturligt att stort fokus hamnar på att hjälpa de utmanade eleverna att komma ifatt, och i Sverige ska vi vara stolta över att vi är världsledande inom specialpedagogik för elever i svårigheter. Samtidigt är vi, som exempelvis Mona Liljedahl utryckt det, »ett U-land inom stöd till särskild begåvning« (Skolvärlden, 2017)

Vi är Nobelprisets land. En dag om året hyllar vi världens största genier för deras insatser för mänskligheten. Exempelvis Liberalerna har lyft att Sverige inte bara ska dela ut Nobelpris utan också vinna dem.

Vi välkomnar därför Skolinspektionens granskning av den didaktiska kvalitén för högpresterande elever men tror samtidigt att just på grund av problemets omfattning och komplexitet krävs åtgärder på alla fronter.

I Sverige är vi ett land som löser våra utmaningar tillsammans. Det är själva kärnan i det folkhemsbudskap som format oss, för vi sitter alla i den här båten tillsammans.

De flesta lärare är sanna eldsjälar men de för en ojämn kamp mot verkligheten.

Därför är det viktigt att vi i civilsamhället frågar oss hur vi kan bidra till strävan att alla elever, såsom skollagstexten föreskriver »…ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt…«.

Ett sådant initiativ som växer sig allt starkare i Sverige är den så kallade vetenskapssporten. På samma sätt som idrottsrörelsen haft en stor positiv betydelse för att hjälpa ungdomar med idrottslig talang att utvecklas, strävar den vetenskapssportliga rörelsen, samlad under organisationer som Ung Vetenskapssport och Unga Forskare att bidra till utvecklingen för dem med särskilt intresse för dem akademiska ämnena.

Under detta paraply döljer sig en rad organisationer såsom International Young Physicists Sweden där gymnasieungdomar får möjlighet att testa på att bedriva forskning i fysik och även en rad olympiader såsom Matematikolympiaden, Programmeringsolympiaden, Biologiolympiaden och Lingvistikolympiaden för att bara nämna några exempel. Dessa drivs nästan uteslutande av ideella krafter, ofta till stor del av äldre elever som alla delar drömmen om att ge nästa generation den skolgång de själva drömt om.

Samtidigt har de ideella krafterna sina naturliga begränsningar, ofta beroende av eldsjälar spridda över landet. Om dessa ska få syre och kunna fortsätta utvecklingen över landet, och för att exempelvis kunna bidra till en högre likvärdighet över landet, så faller det också på övriga samhällets lott att fundera på hur de kan bidra.

På samma sätt som det finns en allmän inställning, i vilken vi till fullo instämmer, att stöd till idrottsrörelsen både är samhällsnyttigt och bidrar till att utveckla morgondagens generation, hoppas vi att samma inställning växer fram gällande vetenskapssportens förtjänster.

Vi hoppas att den högteknologiska industrin i Sverige delar vår insikt att för att odla fram nästa generations problemlösare och innovatörer. Då behöver de redan under sin studietid stöd och förebilder, gärna från äldre elever som kan visa dem vägen mot alla de möjligheter som finns.

Om du aldrig har hört om vetenskapssport förr, så säger vi varmt välkommen. Ta några minuters webbsurfning och googla på några av tävlingarna vi nämnt ovan eller varför inte kolla ett youtube klipp med några av alla våra fantastiska elever (exempelvis ) som varje dag uträttar storverk för att förbereda sig för att hjälpa till att stärka välståndet i vårt land.

Om du precis som vi, inser vikten av att finns med och stödja dessa ungdomar för att säkra vår status som kunskapsnation, fundera då gärna igenom hur du kan hjälpa till, och kontakta gärna din lokala vetenskapssportsförening, det finns lika många sätt att bidra som det finns medborgare.

Jakob Lavröd är ordförande i International Young Physicists Sweden

Lars Åström är lägeransvarig i Ung Vetenskapssport.

Referenser

Engström, A. (2015). Specialpedagogiska frågeställningar i matematik. Karlstad: Karlstad Universitet.

Färlin, M. (den 11 Februari 2016). Skolvärlden. Hämtat från Svenska elever presterar sämre: http://skolvarlden.se/artiklar/svenska-elever-presterar-samre

Jahnke, A. (2015). Särskilt begåvade elever; Organisatorisk och pedagogisk differentiering. Skolverket.

Matsson, L., & Petterson, E. (2015). Särskilt begåvade elever; 1.1 Inledning – att uppmärksamma de särskilt begåvade eleverna. Skolverket.

Skolvärlden. (den 15 juni 2017). Hämtat från Så stöttar du särskilt begåvade elever: http://skolvarlden.se/webb-tv/sa-stottar-du-sarskilt-begavade-elever

Stålnacke, J. (2015). Särskilt begåvade elever; 1.2 Särskilt begåvade barn i skolan. Skolverket.

Ung Vetenskapssport. (januari 2018). Hämtat från https://ungvetenskapssport.se/