Högern använder sig av en retorik som vill lura i oss att vi kan byta ut en rasism mot en annan. När de vill ta ledarrollen mot antisemitismen måste vänstern vara tydligare än någonsin.

“Judar motsätter sig Israels krig mot civilbefolkningen. Avsluta belägringen av Gaza. Dra in amerikanskt militärt bistånd.”

Orden är tagna från en banner på ”Jewish voice for peace” hemsida. Det handlar om judiska aktivister som vill ha ett slut på ockupation, apartheid, attacker – och det 66 år långa lidandet för det palestinska folket. Att kritik riktad mot Israel som ockupationsmakt skulle vara synonymt med antisemitism är inget de känner igen.

I Sverige, på den högra delen av den politiska skalan, låter det precis tvärtom. Många röster från höger har med plötsligt intresse, precis som alla andra gånger då Israel attackerar Gaza, börjat skriva om antisemitism. Röster som inte verkar vilja ha ett slut på ockupation, apartheid, attacker – eller 66 år av långt lidande.

“Gammal nazistisk grumlighet som finns här och var, en extremism bland unga muslimska grupper och en bristande respekt för andra människor när deras uppfattningar är andra än den egna”, skrev moderata EU-politikern Gunnar Hökmark för bara några dagar sedan på sin blogg. För att i samma inlägg beskriva den ökade antisemitismen vilken Hökmark menar tar sig allt öppnare uttryck genom bland annat uttalanden som inte passar med “vår civilisations grundläggande värden”.

Han förkastar antisemitismen och beskriver den som skrämmande och en skam.

Jag kan inte annat än hålla med Hökmark när han skriver att antisemitism är skrämmande och en skam. Men medan högern inte tvekar att rakryggat stå upp mot antisemitismen tycks inte samma rättrådighet råda inför den utbredda islamofobin.

Hökmark och andra högerpersoner utmålar i linje med citatet ovan muslimer, en redan utsatt minoritet, som hotfulla och ociviliserade – utan hänsyn till att varken islamofobi eller antisemitism hör hemma i kampen mot Israels ockupation av Palestina.

Den existentiella filosofen Jean-Paul Sartre skriver hur antisemiten definierar judarna genom yttre attribut och klumpar ihop till en homogen grupp: “Om inte juden fanns skulle antisemiten uppfinna honom.” Syftet? Att normalisera sig själv och demonisera juden. I dag har det kommit att röra sig om samma slags demonisering av muslimer och människor som av olika anledningar tillskrivs som muslimer.

Det är i ljuset av detta som vi måste se igenom de mekanismer som ligger bakom den högerretorik som bland annat Hökmark visar prov på när antisemitism byter skepnad till islamofobi. En retorik som vill lura oss att vi kan byta ut en form av rasism mot en annan – och som fullkomligt struntar i att ett förtryck inte kan ersättas med ett annat.

Vad vi ser framför oss är en höger som sätter likhetstecken mellan fördömandet av ockupationsmakten Israel och antisemitiska uttalanden i syfte att tillskriva muslimer och vänstern antisemitiska åsikter. I det läget – när högern försöker kidnappa och ta ledarrollen i kampen mot antisemitismen i Sverige – måste vänstern vara tydligare än någonsin: Att vi alltid står upp för judar och muslimers säkerhet och mänskliga rättigheter.

Sara Abdollahi, frilansskribent