Regeringen hoppas på fler jobb genom sänkt restaurangmoms i höstbudgeten. Genom fler krogbesök ska vi mota finanskrisen i grind vid de svenska gränserna. Att stimulera fler arbetstillfällen inom servicebranschen brukar ses som en hållbar arbetsmarknadspolitik ur ett grönt perspektiv. Men ny forskning visar att även tjänster tär på jordens ändliga resurser.

Den 14 september skriver forskare på DN Debatt att de utsläpp som tjänstekonsumtionen för med sig både indirekt och direkt medför betydligt större utsläpp än vad officiell statistik visar. Hälsovård, utbildning och kultur kommer tillsammans upp i utsläppsnivåer som är jämförbara med hela stålindustrins direkta utsläpp.

Den så kallat gröna tillväxten är med andra ord inte kungsvägen till en hållbar ekonomi. Och, handen på hjärtat, det anade nog riksdagens alla miljöpartier redan. För ingen hade väl trott att en tjänst kan levereras i ett vakuum? Hållbarhetsfaktorn i en tjänst är aldrig högre än dess långa tillkomstkedja av transporter, lokaler och råvaror.

En generellt sänkt restaurangmoms som gagnar många, inte minst snabbmatskedjor, är en skenbart grön lösning. Ett reellt grönt förslag hade varit att helt momsbefria aktörer som uppfyller vissa kriterier, för att skapa ett incitament för tjänsteföretag att ställa om i ekologisk och etisk riktning. Varför kan inte den ekologiska frisersalongen eller den rättvisemärkta cateringfirman gynnas med slopad moms, för att i förlängning styra konsumenterna från i dag billigare men mer miljöförstörande alternativ?

Regeringens resurser till Arbetsförmedlingen och att den hundraprocentiga marginaleffekten på inkomster för vissa försörjningsstödstagare försvinner, är viktiga satsningar i höstens budgetproposition. Men att arbetssökande ska kontrolleras mer genom att uppföljningskontrollerna blir ”fler, men mildare” vittnar om att alliansen faller in i en individualiserad – och därmed förenklad – syn på arbetslösheten.

Arbetstillfällena blir inte fler för att kontrollen av de arbetslösa skärps och så länge antalet arbetssökande är fler än vad det finns jobb är arbetslösheten primärt ett strukturellt problem – inte individuellt. Ingen utbildning, inga coacher, inga kontroller av individen kan ändra på det. Det behövs fler jobb och det vet regeringen.

Anders Borg är öppet orolig för att sysselsättningen står och stampar och i SVT:s Agenda den 11 september varnar Borg för att det till och med kan bli negativ tillväxt i Sverige om ”det blir en olycka i det internationella finansiella systemet”. Är det inte då dags att ta tjuren vid hornen och ställa om ekonomin mot balans, i stället för ökad tillväxt.

Krascherna i det globala finanskapitalet kommer att bli fler, inte färre, eftersom den globala kapitalismen brottas med både ekologiska och sociala motsättningar. Men dessa motsättningar går att motverka. Genom att inse att tillväxten är ändlig, att vi inte varje år kan konsumera mer än vad vi gjorde förra året utan att betala ett för högt mänskligt och ekologiskt pris, kan regeringen göra nödvändigheten till dygd. Regeringen borde bejaka de lösningar som finns. Skapandet av fler arbetstillfällen genom att dela på jobben i en förkortning av normalarbetstiden, är en av dem.

Angela Aylward, redaktör för Grön Debatt i tankesmedjan Cogito