Oenigheten om vinster i välfärden kan komma att kräva en stor kompromiss inom arbetarrörelsen.
Debatten om vinster i välfärden har präglats av djupaste oenighet och minst sagt färgstark polemik, eller för att använda statsministerspråk: ett högt tonläge.
Å ena sidan larmvisslingar om djävulslika riskkapitalbolag som nästan torterar sjuka och gamla till döds med flit samtidigt som de släpper förvirrade skolbarn vind för våg utan att de lärt sig så mycket som början på alfabetet. Å den andra lika alarmistiska skrik om hur 177 000 anställda kommer att kastas ut på gatan om någon som helst typ av vinstförbud eller begränsning införs eller ens diskuteras. Företagen kommer samtliga att bommas igen och Sverige går under när staten skrattande stryper entreprenörens syretillförsel.
Och samtidigt som blott 12 procent av väljarna (enligt Novus mätning) vill att det ska vara tillåtet för företagen att på samma sätt som i dag ta ut vinst i välfärden tycks maximalt 12 procent av de folkvalda politikerna vara beredda att alls överväga regelskärpningar.
Att frågan är central för ett stort antal företag är inte så konstigt. Och deras arvoderade lobbyister hörs högljutt i debatten. Flera av dem med en bakgrund i partier vars väljare är djupt kritiska till vinstuttag i privat välfärd.
Mest av alla hörs kanske Stefan Stern, tidigare S-strateg och numera vice vd för privata äldrevårdsföretaget Silver Life samt senior advisor på Magnora. Med haveristens envishet fortsätter han att upprepa sitt budskap och allt fler av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna tycks acceptera som sanning att vinstreglering skulle göra Sverige till Sovjet.
Även Mikaela Valtersson, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet och numera bland annat vice ordförande för friskolornas riksförbund, säljer samma budskap.
Widar Andersson, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot och numera ordförande i advisory board för AcadeMedia, Sveriges största friskoleföretag, är också mycket aktiv i debatten.
Vinns debatten i Sverige kan systemet tjäna som exempel och lanseras i länder med striktare regler. En process som redan pågår. Till exempel skriver Timbrochefen Markus Uvell lyriskt om oreglerade svenska ”free schools” och ”voucher schools” i brittiska The Spectator: “It can be done in Britain, too.”
Debatten är naturligtvis mycket viktig – och lär pågå en lång tid framöver. Det handlar om oerhörda summor företagen kan tjäna, först i Sverige och sedan i andra länder där liberaliseringen ännu inte är i kapp. SvD Näringsliv har rapporterat att 16 granskade riskkapitalbolag och finansiella aktörer inom svensk vård, skola och omsorg omsatte 29,4 miljarder under 2009, vilket då var en nästan 70-procentig ökning jämfört med två år tidigare. Omsättningen lär ha ökat ytterligare sedan dess. Under de kommande 40 åren väntas utgifterna i Sverige för sjukvård öka med 270 procent.
Frågan är vad det betyder att den vinstskeptiska majoriteten nästan bara har hörts via Vänsterpartiet, som många av dem som inte vill se vinster i välfärden aldrig skulle rösta på. Och frågan är vad det betyder för debatten att LO går på tvärs med Socialdemokraterna i frågan? Kanske väntar en ny stor kompromiss inom arbetarrörelsen – som i frågan om löntagarfonderna. Eller kommer antingen facket eller Socialdemokraterna tvingas byta fot fullt ut?
Dagens Arena låter de kommande dagarna flera debattörer – med en del nya perspektiv – komma till tals.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
