Krisen inom Socialdemokraterna har visat att partiets nuvarande organisation inte klarar av att lösa de problem som finns. Svårigheterna är flera, men ett är i nuläget särskilt tydligt: Socialdemokratin klarar inte av att möta de allt högre förväntningar på delaktighet och inflytande som politiskt aktiva ställer. Förväntningar på hur en partiledare väljs hänger direkt ihop med detta. Likaså svårigheterna att få inflytande över politikens inriktning.
I en kris finns även möjligheter. Vi socialdemokrater behöver omtolka vår egen ledarskapskris och i stället se vilka konstruktiva lärdomar vi kan dra av den situation vi nu befunnit oss i två gånger på historiskt kort tid. Den process att välja partiledare som användes när Håkan Juholt valdes är inte längre realistisk. Det demokratiska underskott som präglade valprocessen måste leda till insikten om att förändring krävs.
Först och främst behöver socialdemokratin hitta en partiledarkandidat som trovärdigt kan leda utvecklingen av en modern politik för jämlikhet och jämställdhet. Det är inte en kandidat med alla politiska lösningar som vi söker. Han eller hon ska i stället vara ett stöd i den politiska processen och i slutändan även vara en representant för de slutsatser medlemmarna drar kring vägen framåt.
Vi ska alltså inte välja någon utifrån en omänsklig kravlista som ingen person kan uppnå. Det som behövs är i stället möjligheten att öppet kunna väga kandidaters för- och nackdelar mot varandra. En sluten valberedningsprocess har nämligen den uppenbara risken att man återigen väljer någon som har avigsidor som partimedlemmarna inte känner till.
Besked om en ny ordförande har utlovats nu på fredag. Utifrån den senaste veckans händelser finns det inget annat sätt att tolka hanteringen av partiledarfrågan än att vårt parti nu har en ännu mer stängd process framför sig. Ett bättre alternativ vore att välja en tillförordnad ordförande som tydligt markerar att denne inte ämnar ställa upp till omval vid kongressen.
Ett sådant förfarande hade avdramatiserat situationen för den tillförordnade partiordföranden, som annars kommer att tillsättas med ett väldigt svagt mandat från både parti och allmänhet. En öppen valprocess skulle också ge vår nya partiledare ett mer förutsättningslös utgångsläge och slipper presenteras som en Messias utan möjlighet att nå upp till alla förväntningar.
För att förenkla processen har vi tagit oss friheten att ställa upp två kriterier för ett lyckat nyval av partiordförande och efterföljande process.
1. Partistyrelsen väljer på fredag en tillförordnad ordförande som tydligt anger att denne inte ställer upp till omval. Den tillförordnade ordföranden får sedan i uppgift att aktivt arbeta med organisations- och politikutveckling inom partiet.
2. Låt sedan kandidater öppet ställa upp till extrakongressen. Vi i S-studenter medverkar gärna med att arrangera seminarier och utfrågningar på universitet runt om i landet tillsammans med kandidaterna.
Vi har en tuff period framför oss oavsett vilken process vi väljer. Men att i nuläget inte försöka ändra på metoden kring partiledarvalet kommer skapa ännu sämre förutsättningar för partiet i framtiden.
Magnus Nilsson, förbundsordförande, och Axel Lindersson, förbundssekreterare, S-studenter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
