Lawen Redar, Maria Ferm och Lena Josefsson Bild: Pressbild/ Fredrik Hjerling/ Privat
Lawen Redar, Maria Ferm och Lena Josefsson Bild: Pressbild/ Fredrik Hjerling/ Privat

Alliansens lovord om bekämpande av mäns våld mot kvinnor ekar tomt. De olika budgetalternativen talar sitt klara språk, skriver Lawen Redar, Maria Ferm och Lena Josefsson.

Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det är en långtgående målsättning som ställer stora krav på samhällets instanser. Dessutom är den tydligare än den förra regeringens formulering om att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Samarbetsregeringen föreslår att från och med 2015 årligen avsätta ytterligare 100 miljoner kronor för att stärka de ideella kvinnojourernas arbete. Detta utgör en kraftig förstärkning. De ideella jourerna är en av de viktigaste aktörerna i arbetet då jourerna besitter kunskap och erfarenhet som inte finns någon annanstans.

Jourerna erbjuder skydd och stöd till de kvinnor som utsätts, sprider kunskap, förändrar attityder, ger juridisk rådgivning, driver opinion, påverkar lagstiftningen och är en viktig röst i debatten. Det fortsatta arbetet kan enbart förbättras genom att denna kompetens tas tillvara. Men det kostar.

Därför är det med oro vi tar del av alliansens budgetmotion under ramanslaget 3:1 om särskilda jämställdhetsåtgärder. Där anges att man avsätter 70 miljoner kronor mindre till kvinnojourerna än regeringens förslag. För år 2016 fortsätter man med samma minskning medan man för år 2017 och 2018 avsätter 150 miljoner kronor mindre än regeringens förslag.

Detta rimmar illa med den politiska ambition som alliansen har uttalat om att ”kvinno- och tjejjourer ska få sin långsiktiga finansiering säkerställd.”

En ambition säkras inte av ord, utan av handling. Det kostar nämligen att få mäns våld mot kvinnor att upphöra.

I regeringens budgetproposition föreslås därutöver en samlad nationell strategi i syfte att nå målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Strategin ska bidra till att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet. Uppdraget omfattar både våld som drabbar kvinnor i nära relationer och våld som utövas mot kvinnor bekanta eller helt okända män.

Utredaren har också i uppdrag att kartlägga homosexuella, bisexuella och transpersoners utsatthet för våld i nära relationer. Förslaget kommer ligga till grund för regeringens fortsatta arbete och ska presenteras i maj 2015.

Våld och andra former av övergrepp mot kvinnor utgör ett allvarligt hinder för jämställdheten och kvinnors åtnjutande av mänskliga fri- och rättigheter. Anmälningarna om misshandel mot kvinnor och sexualbrott ökar för varje år enligt Brottsförebyggande Rådet.

År 2012 gjordes 28 254 anmälningar av misshandel mot kvinnor där 85% av gärningspersonerna var män. Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som begränsar kvinnors hälsa, välbefinnande och liv. Det grundar sig i vårt ojämställda samhälle men kan bekämpas om viljan till förändring finns.

Vår fråga, inför behandlingen av budgetalternativen, till Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet är hur det kommer sig att man inte prioriterar upphörandet av mäns våld mot kvinnor?

De olika budgetalternativen talar nämligen sitt klara språk.

Lawen Redar, riksdagsledamot (S) och ledamot justitieutskottet
Maria Ferm, riksdagsledamot MP
Lena Josefsson, ordförande S-kvinnor Stockholm och fd ordförande i Alla Kvinnors Hus