Det är dags att införa en progressiv fastighetsskatt i Sverige. Socialdemokraterna måste våga börja använda F-ordet.

Klyftan mellan den som äger och inte äger har ökat dramatiskt.. Sverige är det land där inkomstskillnaderna har ökat mest under de senaste åren, och OECD varnar för att inkomstklyftorna fortsätter att öka snabbt. Ökade kapitalinkomster är en viktig förklaring till att den ökande ojämlikheten.

I veckan kom ytterligare data på den ökande ojämlikheten. SNS Konjukturrådsrapport för 2018 visar att värdet av de privata förmögenheterna fördubblats i förhållande till de totala inkomsterna under de senaste 20 åren, till det högsta värdet på över 200 år.

Och rikedomarna blir allt mer koncentrerade till den absoluta toppen. I Sverige har de 40 rikaste familjernas andel av hela befolkningens förmögenheter blivit sex gånger större från 1981 fram till idag.

Konjunkturrådet, som 2018 bestått av nationalekonomerna Daniel Waldenström, Spencer Bastani och Åsa Hansson, har gått igenom förutsättningen för att öka beskattningen av kapital i Sverige.

Den som äger ett hus värt ett par hundra tusen på glesbygden betalar lika mycket som den som äger en mångmiljonvilla.

De kommer till den bestämda slutsatsen att Sverige borde införa en fastighetsskatt. Den bör vara lika för hus och bostadsrätter, och den borde vara progressiv.

Den skatt som idag tas ut på fastigheter – den kommunala fastighetsavgiften – är regressiv. Den som äger ett hus värt ett par hundra tusen på glesbygden betalar lika mycket som den som äger en mångmiljonvilla i Djursholm. Det är inte bara orättvist – det är också osmart.

Fastigheter är en bra skattebas. De flyttar inte på sig, som andra former av kapital. Och dyra fastigheter ägs oftast av människor med höga inkomster. Här finns alltså en stor potential att dra in pengar till välfärden, och samtidigt göra något åt ojämlikheten.

Konjunkturrådet tycker också att regeringen borde utreda en skatt på större arv och gåvor.

Rapporten borde utlysa klang och jubel på Finansdepartementet. Den levererar inte bara bedövande data, utan också tung empiri: SNS-rapporten konstaterar att det har skett ett skifte i den nationalekonomiska forskningen, från att förorda att skatten på kapital borde vara noll, till att se skatt på kapital som »samhällsekonomiskt effektiva komplement till progressiva inkomstskatter«.

Hittills har dock finansministern och hennes stab varit kallsinniga till att höja skatten på kapital i Sverige. Magdalena Anderssons statssekreterare Leif Jakobsson som kommenterade SNS-rapporten när den presenterades bekräftade den bilden. Regeringen har inga planer på varken fastighetsskatt, förmögenhetsskatt eller arvsskatt.

Det verkar som om Finansdepartementet är ointresserade av sådana skatter så länge intäkterna från de andra skatterna räcker för att fortsätta betala av på den redan låga statsskulden.

Det är problematiskt av många anledningar. Det finns ett starkt stöd för minskad ojämlikhet. Socialdemokraterna skulle kunna sätta segel i den vinden, och vinna valet genom att utmana Alliansen med progressiva förslag för ökad jämlikhet.

Socialdemokraternas rädsla för att uttala F-ordet förstärker istället intrycket av att valstrategin är att försöka övertrumfa högern när det gäller repression (färre flyktingar, militärer på gatorna i förorterna). Tragiskt.