I Uppsala går S framåt och kan bilda en ny rödgrön majoritet, utan SD som vågmästare. Marlene Burwick, Erik Pelling, Anita Berger och Gustaf Lantz (S) i Uppsala förklarar varför.

Snart två veckor har gått sedan valet och resultaten börjar sjunka in både nationellt och lokalt. Trots årtionden av bekymmer för europeisk socialdemokrati, och trots att Sveriges riksdag nu utgörs av åtta partier och ett nionde parti var nära att komma in, lyckas Socialdemokraterna hålla ställningarna och samla nära var tredje väljare. Det bör framhållas.

Med det sagt återspeglar Sverige samtidigt på många sätt de vindar vi ser i Europa, med rasistiska partier som går starkt och svårigheter för socialdemokratin att vinna mark i storstäderna. Här är vi glada över att Uppsala, sedan 2011 Sveriges fjärde storstad med över 200 000 invånare, går emot trenden.

I Uppsala är Socialdemokraterna nu åter största parti. I valet ökade vi med 2,3 procent. Moderaterna backade med 9 procent.

Vi har nu tillsatt en valanalysgrupp som i detalj kommer att titta på allt som fungerande väl och saker vi behöver utveckla för att kunna bedriva en framgångsrik valrörelse även 2018. Vi ska inte föregripa den analysen. Men vi kan peka på tre viktiga utgångspunkter för vårt arbete.

För det första inledde vi redan i början av 2013 en omfattande samtalskampanj med Uppsalaborna under namnet ”Vad tycker Uppsala?”. Med erfarenheter inhämtade från både Socialdemokraterna i Örebro och från Barack Obamas valrörelser började vi bygga en bred och utåtriktad gräsrotskampanj. Den bestod av en långt mer systematisk dörrknackning än vi någonsin tidigare haft i Uppsala.

Parallellt bedrevs en digital samtalskampanj på VadtyckerUppsala.se där vi öppet redovisade vilka frågor vi arbetade med och välkomnade allmänhetens synpunkter. Vi gjorde också ett stort antal studiebesök hos företag, organisationer och välfärdsverksamhet. Det övergripande syftet var att genom dialog lyssna in vilka frågor som Uppsalaborna ville se förändring i och, till våra budgetförslag, vårt lokala Framtidskontrakt och vårt valmanifest, leverera socialdemokratiska svar på dessa problemformuleringar. Dörrknackningsorganisationen var sedan på plats för att rulla vidare genom både EU-valet och höstens val. Vi samtalade med över 48 000 människor.

För det andra arbetade vi med att ta konflikter i de frågor som fanns. Uppsala är på många sätt en välmående kommun. Strategiskt belägen i Sveriges största arbetsmarknadsregion och med en hög andel utbildad befolkning, relativt låg arbetslöshet, stor inflyttning och många framgångsrika företag.

Den borgerliga alliansen var heller ingen motståndare som skapade kaos i kommunens verksamhet. Att kommunicera att Uppsala är en stad i moras skulle därför inte bara vara felaktigt utan också gå emot befolkningens egen uppfattning. Samtidigt finns det självklart utmaningar.

I synnerhet unga har svårt att få jobb och många lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Satsningar på jobb och skola var huvudbudskapet i all kommunikation. Men det fanns också ett behov av att ta konflikter i mer specifika frågor som gavs. Det handlade om en buss till Arlanda som den borgerliga alliansen av ideologiska skäl ville privatisera och som många Uppsalabor nyttjar för att ta sig till kommunens största externa arbetsplats.

Det handlade också om att stå upp för nedläggningshotade 4H-gårdar som är viktiga för Uppsalas barnfamiljer. Det handlade om att driva på för en cykelväg som binder samman Uppsala med tätorten Bälinge och som alliansen har dragit i långbänk. Specifika frågor, men som genom målgruppsanpassade kampanjer både digitalt och via traditionella metoder gav över tiotusen Uppsalabor möjlighet att tillsammans med Socialdemokraterna rädda något som var viktigt för dem.

För det tredje: Sverigedemokraterna går framåt även i Uppsala. Men de ökar 4 procentenheter mindre än på riksplan. Det innebär att de inte blir vågmästare och att de inte får inflytande även om de röstar med alliansen. Det samlade högerblocket är för litet.

En bekväm förklaringsmodell för att SD:s ökning är långt ifrån den nationella är att Uppsala är en utpräglad akademikerstad och en växande storstad. Det stämmer. Men Uppsala är också Sveriges största landsbygdskommun. En fjärdedel av befolkningen bor i tätorter utanför staden, orter som ofta präglas av de utmaningar som SD till stor del profiterar på: en högre arbetslöshet, bristande service och eftersatt infrastruktur. En känsla av att politikerna glömt bort en.

Vi la tidigt under mandatperioden fast att vi behöver arbeta strategiskt och målmedvetet med landsbygden. Under nära ett års tid besökte vi därför samtliga tätorter i kommunen. Många av dem flera gånger. Vi besökte förskolor, skolor, äldreboenden, bibliotek, brandstationer, teknikföretag, fritidsgårdar, hembygdsmuseer och matbutiker. Allt med syftet att lyssna in vilka utmaningar de såg i sin verksamhets vardag, och diskutera vad som kunde göras från politiskt håll.

Det resulterade i att vi som oppositionsparti drev frågor i kommunfullmäktige och kommunstyrelse om att få till en pendlarparkering i Björklinge, en fungerande postservice i Rasbo och en riktig idrottshall i Storvreta. Landsbygdsturnén mynnade sedan ut i ett landsbygdsprogram med 20 förslag för en levande landsbygd. Vår övergripande målsättning var att inkludera hela kommunens invånare i det demokratiska samtalet.

Vi är glada och stolta över att storstaden Uppsala för första gången på åtta år nu får en socialdemokratiskt ledd majoritet. Det är målmedvetet arbete under lång tid som ligger bakom valframgången. Därför kommer vi att fortsätta vår samtalskampanj med Uppsalaborna för att upprätta en kontinuerlig dialog om vilka krav, förhoppningar och förväntningar som ställs på oss socialdemokrater.

Marlene Burwick, kommunalråd för Socialdemokraterna i Uppsala
Erik Pelling, kommunalråd för Socialdemokraterna i Uppsala
Anita Berger, ordförande för Socialdemokraterna i Uppsala
Gustaf Lantz, valledare för Socialdemokraterna i Uppsala

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena