Vi som vill ha en stark gemensam samhällsmodell måste stå upp mot de borgerliga partiernas och SD:s politik, skriver kommunpolitikerna Elin Gustafsson, Fanny Johansson och Klara Strandberg.

För oss som socialdemokrater är välfärden den viktiga grundbulten för att skapa ett jämlikt samhälle. Välfärden där vi tillsammans, utifrån vår egen förmåga, bidrar till det offentliga och där vi utifrån behov får utbildning, sjukvård, omsorg och en meningsfull fritid.

Det är så vårt samhälle är utformat – efter en politisk ideologi om jämlikhet. Oavsett vad mina föräldrar har för sysselsättning (eller ingen alls) har jag rätt att gå i skolan och få stöd utifrån mina förutsättningar. Oavsett om jag har ett arbete eller inte har jag rätt till socialförsäkringar och oavsett min förmåga att betala skatt har jag rätt att bli opererad för min cancertumör.

Denna välfärd är ständigt under attack från borgerliga partier och från Sverigedemokraterna. Ett tydligt exempel är den skattesänkarpolitik som bedrivits under de senaste mandatperioderna av borgerligt styre, eller den motsättning till skattehöjningar som sker runt om i landet när behoven bara växer.

En annan attack från borgerliga partier och SD är viljan att begränsa välfärden. Alliansregeringen införde en bortre tidsgräns för sjukförsäkringen och sänkning av arbetslöshetskassan. Motiveringen var att människor inte ska leva på bidrag utan arbeta.

För att tala klarspråk – borgerliga företrädare menar att människor som inte bidrar till samhället genom skatt och arbete inte heller har rätt till stöd i form av socialförsäkringar.

Denna debatt är åter aktuell i de borgerliga partiernas skuggbudgetar. Senast ut är Moderaterna som återigen vill sänka ersättningen i arbetslöshetskassan och sjukförsäkringen och införa ytterligare en karensdag, för att nämna några exempel. Detta är en tydlig politisk ställning mot välfärden.

Flera borgerliga partier och SD framför också viljan att begränsa välfärden för nyanlända. Under en debatt nyligen sa SD:s Jimmie Åkesson att den som inte är svensk medborgare får nöja sig med en lägre nivå av välfärd. För att tala klarspråk, den som inte har bidragit i form av skatt har inte heller rätt till samma vård.

Det är här det är viktigt att vara varse att högerns kritik mot välfärden alltid är den samma, oavsett vem det är som för tillfället blir slagpåse: den arbetslösa, sjuka eller den nyanlända. Borgerliga partier och SD:s politik tar alltid tydligt ställning mot välfärden.

Det som är särskilt oroande i sammanhanget är den politik som bedrivs av Socialdemokraterna, med utgångspunkten att Sveriges system inte klarar av invandringen och att Sverige behöver andrum. Den lämnar öppet utrymme för högerns argumentation – att välfärden är begränsad och framförallt ska begränsas.

Att välfärden skulle vara begränsad är inte en statisk sanning utan ett politisk ställningstagande. Det är en politisk ideologi där man inte kämpar för jämlikhet, utan där man i stället förordar att det gemensamma monteras ner genom skattesänkningar och genom inskränkningar i välfärden.

För att på allvar bemöta attackerna på välfärden måste Socialdemokraterna bedriva en politik för jämlikhet. Vårbudgetens förslag på 10 miljarder årligen till kommuner och landsting är en bit på vägen, men fler åtgärder krävs.

Något som är minst lika viktigt är att alla vi som vill ha en stark gemensam samhällsmodell också kämpar emot de borgerliga partiernas och SD:s politik. För de kommer alltid ha ett intresse av och ta en tydlig ställning mot välfärden.

Socialdemokratins agenda måste därför vara att fortsatt ständigt utöka och utveckla den svenska modellen . Vi tar ställning för välfärden.

Elin Gustafsson, (S) kommunalråd Lund
Fanny Johansson, (S) kommunfullmäktigeledamot Lund
Klara Strandberg, (S) kommunfullmäktigeledamot Lund