För Filippa Reinfeldt är det inget konstigt att UltraGyns mottagning tvingas stänga. Kvinnorna står ju utanför normen. Det skriver oppositionslandstingsrådet i Stockholm, Helene Hellmark Knutsson (S).

I Filippa Reinfeldts Stockholm utgör de normala människorna normen. Det är de etniska svenskarna mitt i livet som är målgruppen för hennes politik. Men verkligheten ser inte ut så. I dag växer Stockholms län rekordsnabbt. Många som flyttar hit kommer från andra länder och bär med sig andra kulturella erfarenheter. Många har begränsade språkkunskaper, inte bara i svenska utan också i sitt eget språk. Några är analfabeter. Men dessa stockholmare ingår inte i Filippa Reinfeldts norm. De är osynliga. Därför är inte deras behov av vård särskilt viktigt.

När vårdvalet inom specialiserad gynekologi infördes vid årsskiftet skulle tillgängligheten och valfriheten öka – för alla. Den fria etableringsrätten skulle ”…på sikt leda till en geografisk utjämning genom nyetableringar i områden där tillgången till gynekologer är sämre” skrev man. I dag vet vi att resultatet blev det rakt motsatta.

Nu stänger gynekologmottagningen i Hallunda. Orsaken är att ersättningen inte räcker till för att möta de behov som kvinnorna som besöker mottagningen har. Resultat – inte en enda kvinnlig gynekolog mellan Liljeholmen och Södertälje. Detta trots att vi vet att behoven av specialiserade gynekologer hos kvinnorna i de sydvästra delarna av länet är mycket stort.

Vård på lika villkor och efter varje patients unika behov är sjukvårdens främsta uppgift. Därför har vi socialdemokrater i Stockholms läns landsting, vid ett flertal tillfällen, ställt oss positiva till införandet av vårdval inom en rad områden.

Men ett beslut om vårdval är aldrig enkelt eller okomplicerat. Ernst & Young skrev, i den första utvärderingen av Vårdval Stockholm, att det fanns en risk i att arbetssätt och ersättningssystem kunde komma att försämra den medicinska kvaliteten på sikt och att samma medicinska kvalitet inte skulle kunna erbjudas i hela länet. Det vill säga, man konstaterade att vårdvalets prislapp för olika vårdgrupper var tvunget att variera för att en jämlik vård skulle vara möjlig för alla. Detta var för fyra år sedan.

I dagens moderatstyrda landsting i Stockholms län verkar dock Ernst & Youngs insikt om Vårdval Stockholms konsekvenser ha passerat obemärkt förbi. Särskilt gäller det vårdvalsmodellens politiska huvudarkitekt Filippa Reinfeldt. För hon talar gärna om jämlik vård, men det betyder inte att grupper med stora vårdbehov ska ges de ekonomiska resurser som behövs för att de ska erbjudas den högkvalitativa vård som de behöver. Nej, i Filippa Reinfeldts Stockholm betyder jämlik vård att allt ska vara så lika som möjligt. Så nära normen och det normala som möjligt. Jämlikt, som Filippa Reinfeldt kallar det.

Kvinnorna i Hallunda tillhör inte normen, de tillhör inte de etniska svenskarna mitt i livet. Många av dem är just analfabeter och har en annan språkbakgrund än den svenska.

Många bär med sig djupt svåra krigstrauman och inte minst en problematik med könsstympning. Därför blir ofta besöken hos gynekologen komplicerade, såväl fysiskt som psykiskt. I Hallunda tar varje kvinna mer tid i anspråk än ”de normala”, men det är tid som de behöver. Därför är det både cyniskt och djupt olyckligt att mottagningen nu tvingas stänga på grund av ett regelverk som relativt enkelt går att förändra.

Egentligen är det inte särskilt svårt att se att landstinget ska betala lite extra för de patienter vars behov är större. För varje investerad krona i förbättrad hälsa hos medborgarna är en välinvesterad krona för hela samhället. Men detta resonemang kräver att man vågar konstatera att alla individer har olika förutsättningar i livet och att deras behov skiljer sig åt. Att ett valfrihetssystem inte kan utgå från principen om behovet hos de flesta, utan om alla individers rätt till vård efter behov.

Men är man Filippa Reinfeldt så är det förstås inget konstigt att UltraGyns mottagning nu tvingas stänga. Kvinnorna står ju så långt utanför normen – det normala – och vården måste ju trots allt vara lika. Eller jämlik som hon skulle ha sagt.

Helene Hellmark Knutsson (S), oppositionslandstingsråd i Stockholm.