Bild t v: Mikael Gustavsen

Sjukvården har gått från paradgren till sänke för Socialdemokraterna enligt den valanalys som partiet nyligen presenterade. Vill man även fortsättningsvis ensidigt prioritera offentlig finansiering av privat vinstdriven vård genom vårdvalssystem, undrar Göran Dahlgren.

Sjukvården har gått från paradgren till sänke för Socialdemokraterna enligt den valanalys som partiet nyligen presenterade. Den förre socialministern Gabriel Wikström som ledde arbetet med denna valanalys konstaterar i DN att ”förtroendet för den Socialdemokraternas sjukvårdspolitik har varit i dalande i ett decennium.” och  att ”vi behöver under innevarande mandatperiod ta fram en ny hälso- och sjukvårdspolitik ”. Helene Hellemark Knutsson (s) anser i samma artikel att bristen på en socialdemokratisk sjukvårdspolitik beror på debatten om vinster i vården. Den ”låg som en våt filt över vårt politikutvecklingsarbete”.

Det är lätt att tolka detta som om denna ledande sjukvårdspolitiker helst såg att frågan om privat vinststyrd vård tas bort från agendan när partiet nu ska utveckla en ny hälso-och sjukvårdspolitik. Detta skulle emellertid ytterligare sänka förtroendet för partiets sjukvårdspolitik eftersom en stor majoritet inom befolkningen anser att skattefinansierad vård inte bör vara vinstdriven.

Denna majoritet inom befolkningen saknar ett s-alternativ till dagens alltmer vinststyrda vård. Ansvariga s-politiker har istället – i vissa fall motvilligt – accepterat en nyliberal privatiseringspolitik med ”vårdval” och ”etableringsfrihet”. Denna politik leder till en alltmer ojämlik vård. Det har dessutom ofta saknats, inte minst i den senaste valrörelsen, en samlad kritik av den privata vinststyrda vårdens negativa effekter.

Denna politik leder till en alltmer ojämlik vård.

Dessa effekter är väl dokumenterade i rapporter från bland andra Myndigheten för vårdanalys, Socialstyrelsen och Riksrevisionen. De visar på ökande skillnader i vårdens tillgänglighet och kvalitet mellan stad och land, samt mellan urbana hög- och låginkomstområden. Samtidigt får ofta patienter med små ”lönsamma” vårdbehov en högre prioritet än patienter med stora ”olönsamma” vårdbehov. Denna utveckling strider mot såväl hälso-och sjukvårdslagens övergripande mål, som mot de etiska principer riksdagen fastställt för all offentligt finansierad vård.

Istället för att se debatten om vinster i välfärden som ett hinder för en  socialdemokratisk vårdpolitik måste man utgå från denna olagliga och oetiska verklighet. Hur kan man successivt genomföra ett skifte från en vinst- till behovsstyrd vård.

Finns den politiska viljan och kraften att genomföra denna systemförändring? Socialminister Lena Hallengren betonade nyligen i SR:s lördagsintervju att ”vårdens resurser ska gå till vård”. En rimlig tolkning av detta är att alla eventuella överskott måste återinvesteras i vården. Därmed saknas kommersiella förutsättningar för privata vinstdrivna vårdgivare.  Aktiebolagslagen är glasklar – optimal vinst till ägarna måste vara det övergripande målet. Utan vinst ingen vård.

En logisk konsekvens av Lena Hallengrens löfte är att socialdemokraternas  nya vårdpolitik främst inriktas mot att utveckla och förstärka den offentliga och icke vinstdrivna privata vården. Underförsörjda områden och patienter med stora vårdbehov prioriteras. Patienternas rätt att välja vårdgivare är oförändrat stor. Målet är en bättre samt jämlikare vård och hälsa.  Vid behov kan vinstdriven privat vård upphandlas, tidsbegränsat och med kostnadstak, för att till exempel minska vårdköer eller bemanna vårdcentraler i glesbygden.

Påminner detta på något sätt om Socialministerns och partiets framtidsvision?  Eller är kravet att ”vårdens pengar ska gå till vård” en ordkuliss? Anser man att det är bättre att även fortsättningsvis genom vårdvalssystem i exempelvis primärvården ensidigt prioritera offentlig finansiering av privat vinstdriven vård?

Ett tydligt svar på detta vägval måste ges i riktlinjerna till partiets utredning om den nya sjukvårdspolitiken.

Göran Dahlgren,  författare till ”När sjukvården blev en marknad – effekter och alternativ.” Premiss förlag (2018).