Visst har det öppnats en ny arbetsmarknad för lågutbildade och kvinnor med utländsk bakgrund, men att satsa pengar på en grupp på bekostnad av en annan är inte rimligt. 

När Rutavdraget lanserades och genomfördes var det med hjälp av retorik som sålde in idén att det både skulle gagna arbetsmarknaden och jämställdheten. De med jobb skulle kunna jobba mer, de utan jobb skulle kunna börja jobba.

De kvinnor som hölls tillbaka på arbetsmarknaden för att de tog merparten av ansvaret för det obetalda hushållsarbetet skulle befrias och kunna satsa på karriären. Och hur blev det?

När Rut fyllde tio år i somras skrev Nina Björk en text vars innehåll förtjänar att upprepas en dag som denna, den internationella kvinnodagen. Hon påpekade problemet med den till synes fiffiga idén med Rut att den som befriar karriärkvinnan från städningen hemma ofta är en annan kvinna, med annan etnicitet än svensk och ofta låginkomsttagare.

Vissa (höginkomsttagande) kvinnor har fått större arbetsmarknads- mässiga möjligheter, men till priset av att (lågutbildade) kvinnor får arbeta under dåliga ekonomiska och sociala förhållanden.

»Marknader har liksom den tendensen; de löser mer för den som har pengar än för den som inte har. Tillräckligt rika män kunde nu också slippa se sin egen roll i ojämställda förhållanden – det problemet löstes genom ett enkelt marknadsköp av personlig service«, skrev Nina Björk och som väntat blev hon hårt kritiserad från borgerligt håll.

Hon bemötte kritiken med att påminna om att »alla politiska beslut, små som stora, bygger en väg som går i en viss riktning. Att våra gemensamma skattemedel går till att vissa ska få vad de uppfattar som meningsfull tid och slippa den tid som fylls av nödvändigheter som städning är fel väg att gå«.

Säkerligen finns det en tanke med att Katalys släpper sin senaste rapport i serien om Klass samma vecka som internationella kvinnodagen uppmärksammas runt om i världen. I »Vilka är ›vi‹ i jämställdhetspolitiken? Klass, kön och etnicitet i RUT-tjänsternas Sverige« bekräftar rapportförfattarna Birgitta Jordansson och Linda Lane Nina Björks resonemang om hur resursstarka kvinnor och män köper sig fria från det oavlönade hushållsarbete som Rut möjliggör.

Slutsatsen är att visst har det öppnats en ny arbetsmarknad för lågutbildade och kvinnor med utländsk bakgrund, men det är på de resursstarkas villkor. Enligt rapportförfattarna har Rut-avdraget bidragit till ökade klassklyftor, vilket har rättfärdigats genom att jämställdheten mellan könen till viss del ökat. Vissa (höginkomsttagande) kvinnor har fått större arbetsmarknadsmässiga möjligheter, men till priset av att andra (lågutbildade) kvinnor får arbeta under dåliga ekonomiska och sociala förhållanden.

Visst handlar Rut om arbete och ekonomi, men det handlar också om vad det är att vara människa. Och i fallet Rut, vad det är att vara kvinna. »Att satsa pengar på en grupp på bekostnad av en annan, är det verkligen rimligt?« frågar sig Birgitta Jordansson, en av rapportförfattarna.

Svaret är givetvis nej.