Diana Chibbani Blom
Diana Chibbani Blom

CETA Genom oförmåga att förutse långsiktiga konsekvenser och risker med CETA-avtalet har ansvariga politiker agerat naivt och historielöst. Nu måste riksdagen förstå vad som står på spel och vågar ompröva beslutet, skriver nationalekonomen Diana Chibbani Blom.

Du kanske känner igen känslan som plötsligt slår dig när allt vänds upp och ner? Du vaknar till och inser att hela ditt liv på ett ögonblick förändrats, att det du förlorat aldrig kommer tillbaka?

Det är kanske så vi tror att hoten mot demokratin kommer att se ut en dag i en avlägsen framtid. Att de är uppenbara och tydliga för alla och att vi kommer att vara beredda att tillsammans kämpa emot dem.

Men verkligheten är tyvärr en annan, ofta kryper den sig istället långsamt på oss. Pusselbitarna som bildar en helhet i historien blir svåra att sätta i ett sammanhang när man inte vet vad man ska titta efter.

Föreställ dig att det redan idag sker en maktförskjutning, i små steg. Min och din demokratiska rätt att påverka i politiken krymper samtidigt som de multinationella företagens makt ökar.

Istället för att våra rättigheter ska stå i främsta rummet, ritas nu kartan om till vår nackdel.

Rätten att sätta agendan glider oss ur händerna. Vinnarna blir de som sitter på den största ekonomiska makten.

De nya spelreglerna för det nya handelsavtalet med tvistlösningsmekanism och specialdomstol går helt utanför den demokratiska ordningen och innebär att – om vi på demokratisk väg vill stifta lagar som skyddar vår hälsa, natur eller miljö – men som uppfattas hota utländska företags vinster i Sverige – då kan företagen stämma oss och kräva stora summor i skadestånd.

Fler och fler börjar tänka »vad fan får jag för det«?

Skadestånd som ska bekostas av våra gemensamma skattepengar. Pengar som istället borde ha gått till den gemensamma välfärden.

Det är en utveckling som sliter isär samhället, som minskar resurserna och sänker kvaliteten i välfärden. Resultatet blir minskat stöd för välfärdsstaten.

Fler och fler börjar tänka »vad fan får jag för det«? Den viktiga tilliten i samhället minskar och otryggheten ökar.

I det aktuella CETA-avtalet hittar vi t.ex. ratchetklausulen som permanentar avregleringar i verksamheter såsom skola, vård och omsorg och som tar ifrån oss rätten att på demokratisk väg återkommunalisera skattefinansierad verksamhet- oavsett hur illa vi tycker att den sköts.

Svensk matproduktion är en annan viktig sektor som riskerar att utarmas genom det här avtalet i  lågpriskonkurrensens spår. Högre kvalitet kostar mer men köttbönderna riskerar att gå samma öde till mötes som mjölkbönderna eftersom konkurrensen snedvrids på marknaden till deras nackdel.

Alternativet blir att vi konsumenter på sikt tvingas att acceptera sämre djurskydd, högre antibiotikaanvändning och kanske till och med samma förbjudna tillväxthormoner som idag används på andra sidan Atlanten.

Men vore det så illa så hade ju någon reagerat tänker du kanske? Riksdagen kan ju inte rösta igenom förslag som tillåter den ekonomiska makten att bakbinda och snart vrida armen av demokratin, eller?

Regeringen har tyvärr klubbat igenom lagförslaget och riksdagen står nu på tur.

Man förbiser avtalets demokratiska inskränkningar och förmår endast att se det som ett handelsavtal.

Genom sin bristande förmåga att förutse de långsiktiga konsekvenserna och riskerna med CETA-avtalet har ansvariga politiker agerat naiv och historielöst. De bidrar därmed till urholkning av demokratin och nedmontering av välfärden.

Lämpliga och objektiva konsekvensanalyser och riskbedömningar är inte gjorda. Inte heller har frågan landat på demokratiministerns bord då man förbiser avtalets demokratiska inskränkningar och endast förmår att se det som ett handelsavtal.

När politik bedrivs bakom kulisserna och i avsaknad av ordentlig mediebevakning får väljaren inte chansen att förstå och ta ställning i frågan. Demokratin sätts ur spel.

Nu, mer än någonsin, krävs politiskt mod och ansvarstagande.

  • Jag hoppas att våra riksdagsledamöter ska våga rösta självständigt oavsett färg och parti.
  • Våga ompröva och verkligen förstå de långsiktiga konsekvenserna av beslutet som är på väg att fattas!

För om ni inte vågar se de verkliga hoten vi står inför så har demokratin förlorat ännu en maktstrid till förmån för de starka ekonomiska krafterna. Att i det läget försöka övertyga folket om behovet av demokrati – när man själv bidragit till dess urholkning – blir tyvärr inte trovärdigt.

Snart finns det ingen återvändo för demokrati och välfärd.

Diana Chibbani Blom, magister i nationalekonomi