Alla vi som står upp för det demokratiska Sverige borde omfamna decemberöverenskommelsen.

Ett land måste kunna regeras. Det är det enkla svaret till varför vi nu inte får något extraval. Att det skulle dröja fram till julhelgen för somliga partiledare att förstå det är det märkliga i den här historien.

Den här hösten har varit den mörkaste i Sveriges moderna politiska historia. Ett land som präglats av samförstånd har förvandlats till en sandlåda där treåringar har brottats, bitits och dragit varandra i håret.

När statsminister Stefan Löfven utlyste nyvalet hade han inget val. Alternativen var uttömda. Ett nyfascistiskt parti hade kidnappat det parlamentariska systemet. Alliansföreträdarna valde att väja för ansvar. I ett läge där man kunnat bevisa att man tänkte göra allt för att inte låta ett främlingsfientligt parti få makt över Sverige valde man den motsatta vägen.

Nu har de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med de fyra borgerliga partierna samlat sig kring decemberöverenskommelsen. Det är en överenskommelse som ska göra det möjligt för minoritetsregeringar att få igenom sin politik. Överenskommelsen utgör också grund för fortsatta samtal inom en rad viktiga politikområden.

Alla vi som står upp för det demokratiska Sverige borde omfamna denna överenskommelse. Sverige har endast undantagsvis styrts av majoritetsregeringar. De minoritetsregeringar som styrt Sverige har bidragit till den stabilitet vi har haft genom historien.

Föredömligt är också att samtliga partier har fått ge och ta i decemberöverenskommelsen. I backspegeln var Socialdemokraternas beslut att bryta ut skattesänkningen för de rikaste både dumt och onödigt. Det är förvisso lätt att vara efterklok – men det beslutet har bidragit till att SD och alliansen kunnat skjuta ifrån sig ansvar under de senaste veckornas kaos.

Statsminister Stefan Löfven ska de kommande månaderna styra vidare på de borgerliga partiernas budget. Först i vårändringsbudgeten kan en initial återställare väntas. Det blir de små stegens väg mot en rödgrön politik.

För oss som väntar på att utförsäkringarna ska stoppas, att ensamstående ska få högre underhållsstöd och att investeringar i järnvägen ska bli av blir det en lång och frustrerande väntan.

Men få skäl finns till att sitta still och förbanna varje dag fram till förändring.

Nu måste rödgröna politiker och progressiva opinionsbildare ut och ta striden om varför den här politiken är den rätta. Alliansen och Sverigedemokraterna har fortfarande alla möjligheter att ställa till problem för den sittande regeringen. Viktiga beslut kan fällas och utskottsinitiativ väckas.

Ge dem inte den möjligheten. Se i stället till att arbeta för att upprätta och behålla svenska folkets mandat för en välfärdspolitik värd namnet.

Nyvalet är avblåst. Nu börjar det riktiga arbetet.