Anna Danielsson Öberg Foto: Jenny Lindahl

fredagskrönika I slutet av januari presenteras Arbetsmarknadsutredningen, Oenigheten är stor om Arbetsförmedlingens framtida roll, skriver Anna Danielsson Öberg.

Att Arbetsförmedlingen står inför förändringar är helt klart. Frågan är omfattningen. Det mest långtgående förslaget står de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna för – de vill lägga ner den nuvarande myndigheten. Men också Socialdemokraterna vill genomföra förändringar.

Om fyra månader ska en utredning som ännu så länge inte gör så mycket väsen av sig presentera sina förslag. Det är Arbetsmarknadsutredningen som utreder Arbetsförmedlingens framtida roll i arbetsmarknadspolitiken.

Utredningen är på sätt och vis en tvärpolitisk skapelse.

Det hela började med att alliansen tillsatte en utredning om Arbetsförmedlingen i början av 2014. Utredaren Agneta Dreber skulle bland annat göra en bred översyn av myndigheten, ge förslag till hur fler som stod långt ifrån arbetsmarknaden skulle få stöd och hur verksamheten skulle konkurrensutsättas och därmed privatiseras.

Men vid valet 2014 förlorade alliansen som bekant makten och de rödgröna tog vid. Det tog några månader och så stoppades utredningen av den nya regeringen. Beslutet kritiserades häftigt av Alliansen och 2016 tillsattes de rödgröna en ny utredning.

Uppdraget gick till Cecilia Fahlberg Pihlgren, tidigare ordförande för Unionen, som fick en ny lång att-göra-lista. Hur kan arbetsmarknadspolitiken bli mer effektiv, hur fungerar samspel och ansvar mellan olika aktörer, hur kan leverantörer utanför Arbetsförmedlingen bidra till en väl fungerande arbetsmarknad, var några frågor utredningen skulle svara på.

Däremot fanns det inte ett ord om privata företag och behov av ökad konkurrens.

Ett halvår senare fick utredningen nya direktiv efter krav från riksdagen. Och nu ska utredningen reda ut hur »de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsövning kan läggas på andra aktörer«. Alltså hur verksamheten ska kunna läggas på privata företag.

I uppdraget ingår också att ge förslag till hur en sådan förändring bör organiseras.

På en punkt har dock Socialdemokraterna varit tydliga och det är att partiet säger tydligt nej till privatisering.

Exakt vad den rödgröna regeringen vill uppnå med den utredning den motvilligt tillsatt är oklart. Behov av ökad effektivitet och tydlighet är något som uttalats. Vad det innebär överlämnas till utredningen att formulera. På en punkt har dock Socialdemokraterna varit tydliga och det är att partiet säger tydligt nej till privatisering.

De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna tycker precis tvärtom när det gäller privatisering. De vill lägga ner den nuvarande myndigheten och lägga ut mycket mer verksamhet på privata företag. Redan idag handlar Arbetsförmedlingen upp många tjänster från privata företag.

Men det räcker inte anser de fem partierna. Det borde vara mer och framförallt borde Arbetsförmedlingen som myndighet bli betydligt mindre.

Problemet för privatiseringsivrarna är att det finns lite stöd för att effektiviteten ökar i till exempel förmedlingsarbetet. Flera namnkunniga forskare har kunnat visa att inget tyder på att privata företag är bättre på att förmedla jobb än statliga myndigheter.

Det gäller till exempel nationalekonomen Lars Calmfors. Han varnar därför för att genomföra en reform som innebär att Arbetsförmedlingen helt görs om. Stegvisa förändringar är bättre, konstaterar han. Eva Uddén Sonnergård, som var statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet under Alliansregeringen är inne på samma linje.

När Arbetsmarknadsutredningen presenterar sina förslag i slutet av januari ska en regering – vilken det nu blir – ta emot den och göra politik av den. Paradoxen med den här utredningen är ju att alla partier som i dag slåss om regeringsmakten på olika sätt påverkat innehållen i utredningens direktiv.

Därför borde det vara svårare att bortse från utredningens förslag. Om utredningsförslagen i sin tur leder till omfattande förändringar eller mindre återstår att se.

Oavsett omfattning är det sannolikt att omgörningar väntar. Men de kan ta tid att genomföra. I värsta fall innebär det att när förändringarna genomförs är arbetsmarknaden inne i en helt annan konjunkturfas än dagens högkonjunktur.

Och när konjunkturen försvagas och arbetslösheten ökar är det  viktigare än någonsin att gamla eller nya system fungerar. Någon experimentverkstad finns det inte utrymme för.

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist.