Bild: Riksdagen & Kristdemokraterna

Kristdemokraterna är den sociala rösten i alliansen. Det mest centrala i den kristdemokratiska ideologin är värnandet om det unika och lika människovärdet. Det innebär att se alla människor som unika personer med förmågor och kunskaper som kan tas tillvara i gemenskap med andra. Det innebär också att ståndpunkter och attityder i politiken, hos arbetsmarknadens parter och samhället i stort, kan och måste utmanas.

Det är till exempel en klar motsättning till Vänsterpartiet som enligt sin artikel har ”en politik som tar sin utgångspunkt i det faktum att människors arbete är den mest värdefulla resursen i samhället”; alltså inte att är människan i sig är viktig – utan det arbete som var och en kan utföra. Det är en farlig människosyn; att varje person värderas efter sin nytta.

Beskedet att PTK och Svenskt Näringsliv vill se över turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (las), välkomnas av Kristdemokraterna. Lagen om anställningsskydd behövs – men omvärldens förändringar och nya anställningsformer gör att lagen behöver en översyn.

Kristdemokraterna vill exempelvis att personer med ekonomiska stödformer för anställning, ska omfattas av las. Det är inte rätt att en anställd med lönebidrag till exempel, med rätt kompetens för arbetet och som haft tjänsten under längre tid, inte ska räknas med i underlaget för turordningen vid uppsägningar.

Vi vill att alla ska få arbeta hundra procent av sin förmåga. Om det innebär två timmar, eller fyra timmar om dagen som exempel, är det den personens hundra procent. Om personens kompetens gör att företaget eller verksamheten faktiskt är beroende av honom eller henne, så innebär dagens lagstiftning att det vore svårt att motivera att behålla den personen gentemot en annan som jobbar ”vanlig” heltid.

Att behöva få försörjningsstöd för att man är arbetslös, anser vi är fel. Socialförsäkringssystemet måste vara så utformat, att en obligatorisk och allmän arbetslöshetsförsäkring ger ersättning vid arbetslöshet. Försörjningsstödet ska vara tillfälligt, inte mer eller mindre permanent under ett antal år, som det blivit för människor speciellt inom kommunala arbetsmarknadsprojekt.

Fler ska kunna gå från bidrag till egen försörjning. Där behöver vi använda en mängd åtgärder som redan finns, men också nya initiativ. För personer med arbetshinder – funktion, språk, psykiska och sociala hinder med mera – skulle det sociala företagandet kunna utvecklas ännu mer. Där verksamheten utvecklas efter personernas förmåga, för möjlighet att anställas och få lön, som man inte fått på länge.

Men inte minst behövs en större flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden och förändrade attityder hos arbetsgivarna. Särskilt de offentliga borde gå före i att anställa personer med arbetshinder – men också för att fortbilda befintliga medarbetare för att kunna gå vidare till andra uppgifter och byta jobb.

Lönebildningen spelar en väsentlig roll för möjligheten att få eller risken att byta jobb. Kristdemokraterna värnar om kollektivavtalen för den personliga välfärden för de anställda, men vill se en utveckling av individuella avtal. Att industrin genom LO-förbunden därmed ska sätta ribban för lönebildningen, är förlegat.

Lönekartläggningar behöver inte göras mer än vart tredje år numera, men borde inte innebära att arbetsgivarna är ointresserade av att veta att jämställda löner ges för samma typ av jobb. Det är heller inte acceptabelt, att vårdande yrken lönesätts lägre än inom industri och teknik, trots högskoleutbildning som borde betraktas likvärdigt.

Penilla Gunther, ledamot i arbetsmarknadsutskottet för Kristdemokraterna.

Fotnot: Det här är sjunde delen i Dagens Arenas debattserie om arbetsmarknadspolitiken. Läs de tidigare inläggen från Folkpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.