Det är den nationalistiska högern som lyckats mobilisera marknadskapitalismens förlorare i Ungern. Det förklarar Fidesz förkrossande majoritet.

Det högerradikala partiet Fidesz i Ungern har fått nästan hälften av rösterna i landets parlamentsval. Det garanterar fortsatt maktinnehav och två tredjedelars majoritet i parlamentet.

Partiet har redan drivit igenom ändringar i konstitutionen som innebär att 50 procent av rösterna ger 67 procent av mandaten. Nu är det fritt fram för Fidesz att fortsatta ändra grundlagen.

Ett av partiledaren och premiärminister Viktor Orbáns budskap i valrörelsen var att invandringen av muslimer hotar landet. Detta trots att Ungern stängt gränserna för flyktingar och att endast en halv procent av befolkningen är muslimer.

Orbáns andra paradnummer har varit att påstå att miljardären och filantropen George Soros försöker förstöra landet. Undertonen är gravt antisemitisk och resonemanget bisarrt.

Den ungerska sociologen József Böröcz, för närvarande vid amerikanska universitet Rutgers, menar att förklaringen till Fidesz framgångar är det katastrofala misslyckandet av det nyliberala projekt som inleddes i Ungern perioden efter demokratiseringen och Berlinmurens fall.

Ledande politiker utlovade en snabb ekonomisk utveckling och att Ungern skulle komma ikapp Västeuropa. Så motiverades utförsäljningen av offentliga tillgångar, extrema avregleringar och marknadisering. Resultatet blev ökade rikedomar för landets elit, samtidigt som många människor trycktes ut i fattigdom, klyftorna ökade och korruptionen antog nya former.

Under denna period kallades Ungern för »den lyckligaste baracken i Sovjetlägret«

Rötterna till Fidesz framgång går samtidigt långt tillbaka i tiden. Efter Sovjetunionens invasion av landet 1956 blev János Kádár partichef. Han satt vid makten med Sovjets godkännande, men tilläts att till viss del reformera ekonomin. Under denna period av »gulaschkommunism« kallades Ungern för »den lyckligaste baracken i Sovjetlägret«.

Idag återfinns de så kallade Kádárnostalgikerna främst inom Fidesz. De tillhör marknadskapitalismens förlorare och drömmer sig tillbaka, men sätter i likhet med många av Trumps sympatisörer förhoppningarna till en reaktion från höger.

Den ungersk-amerikanska ekonomen Karl Polanyi (1886-1964), skrev i sin bok »Den stora omdaningen« att oreglerade marknadssystem oundvikligen föder motrörelser. Dessa motrörelser kan vara både reaktionära (ytterst fascistiska) och progressiva (som betonar demokrati och jämlikhet).

Vad som karakteriserar Ungern idag är att den reaktionära motrörelsen tagit över scenen medan den progressiva motrörelsen är i det närmaste obefintlig. Fackföreningsrörelsen är slagen i spillror och arbetarrörelsen svag och splittrad.

Den högernationalistiska politiska svängen i Ungern är följaktligen en reaktion på marknadens misslyckande, men också på att vänstern och arbetarrörelsen inte lyckats formulera ett slagfärdigt alternativ. Förtroendet har också skadats på grund av att arbetarrörelsens egna ledare drogs med i vågen av kleptokrati när de offentliga tillgångarna såldes ut till reapris.

Viktor Orbán argumenterar idag emot sina tidigare åsikter för att säkra sin makt. Han är en kameleont som vänder kappan efter vinden. Före Berlinmurens fall var han sekreterare i Ungerska kommunistpartiets ungdomsförbund. 1990 blev han ledamot i parlamentet för Fidesz. Under perioden 1992 till 2000 var han vicepresident i Liberala internationalen.

Därefter har han blivit allt mer högerradikal och skryter om att ha förvandlat Ungern till en illiberal stat. I Europaparlamentet ingår Fidesz i den stora högergruppen EPP, tillsammans med bland annat de svenska Moderaterna och KD.

Viktor Orbán är en kameleont som vänder kappan efter vinden.

På det kulturella planet är Orbáns politik gravt nationalistisk. En ny myndighet har rensat bort kritisk journalistik, domstolarna har fyllts av trogna Fideszanhängare och i den nya konstitutionen slås landets kristna arv fast. Inget nämns om landets judiska och muslimska minoriteter eller det faktum att många är ateister.

Ekonomiskt har landet samtidigt blivit allt mer underställt globala krafter. Produktionen styrs i huvudsak av multinationella företag med bas i andra EU-länder. Ungern är också starkt beroende av både bidrag och lån från EU. Sociologen Böröcz menar att landet förvandlats till en »maquiladora«-ekonomi som påminner om länder i Latinamerika.

Orbán inleder nu sin fjärde period som Ungerns premiärminister. För högerradikala grupper runt om i hela Europa har han och Ungern blivit ett föredöme med stor symbolisk betydelse. SD-aren Erik Almqvist flyttade till Ungern efter järnrörsskandalen och nu har också partikamraten Kent Ekeroth skaffat bostad i Budapest.

I Storbritannien har högerpopulisten Nigel Farage hävdat att han skulle ha röstat på Orbán om han hade varit ungrare och i Frankrike har Marine Le Pen hyllat Orbán. Ännu längre går Steve Bannon, Trumps tidigare chefsstrateg, som säger att Orbán är en »hjälte« och »den mest betydelsefulla personen på scenen just nu«.

1. Läs mer om Karl Polanyi och de dubbla motrörelserna i den nya boken ”Vad krävs för att rädda demokratin?” (Premiss, 2018), skriven av Sverker Gustavsson, Claes-Mikael Jonsson och Ingemar Lindberg.