Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot (fp) och ordförande i 2014 års Demokratiutredning.
Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot (fp) och ordförande i 2014 års Demokratiutredning.

Hoten mot demoratin Människor som känner att de fått säga sitt och blivit lyssnade på är mer benägna att acceptera beslut som går dem emot. Därför är det ett intressant förslag att införa folkmotioner, skriver Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot (FP) och ordförande i 2014 års Demokratiutredning.

Detta är den elfte delen av Dagens Arenas serie om »Hoten mot demokratin«.

Att Donald Trump blev president blev, åtminstone inledningsvis, en inspiration för den auktoritära populismen också i Europa. Med Sverker Gustavssons ord »finns skäl att räkna med en fortsatt tsunami av populism«.

Det finns många bakgrunder till högerpopulisternas frammarsch. Samtidigt som globaliseringen lett till en större global ekonomisk utjämning har klyftorna i de enskilda länderna — inte minst i Sverige — ökat i dess spår. I Sverige klarade vi oss bättre än nästan alla andra länder från effekterna av 2008 års finanskris. Men det ledde i de flesta länder till massarbetslöshet och sänkt standard. Och främst till att många människor miste framtidstron. Både i USA och i Sverige är det nu en majoritet som inte tror att deras barn kommer att få det bättre än de själva.

I Donald Trumps installationstal var den mest citerade meningen: »Today we are not merely transferring power from one Administration to another, or from one party to another — but we are transferring power from Washington, D.C. and giving it back to you, the American People.« Det var klassisk populism — men hade också en grund i hur Trumps väljare uppfattade sitt politiska inflytande.

Undersökningar visar att nästan alla Trump-väljare kunde enas kring påståendet: »Det är ingen som lyssnar till sådana som mig.« Detta är ingen unik grogrund för Trump, samma tendens finns i Sverige.

När vi i Demokratiutredningen undersökte, visade det sig att endast 15 procent av svenskarna ansåg att de kunde påverka politiska beslut mellan valen. Sverige torde också vara den demokrati där människor mest sällan går till val — eftersom vi har lokala och nationella val på samma dag.

Det minskade antalet förtroendevalda har förvandlat de folkvalda till producenter av tjänster i stället för företrädare för folkviljan.

I den stora författningsöverenskommelsen i början av 70-talet krävde Socialdemokraterna »gemensam valdag«. Motivet var att riks- och kommunal politik hör samman och att medborgarna skulle ta ställning samtidigt. Sedan dess har vi fått en uppsjö av lokala partier och allt fler väljare röstar på olika parter i de olika valen. Dessutom förlängdes valperioderna 1994 till fyra år, eftersom det skulle vara möjligt att lägga en kärv budget utan att inom kort behöva stå till svars i allmänt val.

1971 slog också den stora kommunreformen igenom, vilket innebar att antalet kommuner minskade från 2 532 till 290. År 1952 hade ungefär 200 000 personer kommunala förtroendeuppdrag, idag endast cirka 36 000. Detta har ökat klyftan mellan väljare och valda. Få träffar idag en förtroendevald i Konsumkön eller på bussen.

Det minskade antalet förtroendevalda i kombination med de långa valperioderna har förvandlat de folkvalda till producenter av tjänster i stället för löpande företrädare för folkviljan.

Ska vi inte bereda ytterligare väg för de auktoritära populisterna måste vi finna former för att ge röst åt medborgarna också mellan valen.

I Demokratiutredningen föreslog vi bland annat att det skulle bli lättare att genomföra medborgarinitiativ för rådgivande lokala folkomröstningar, att systemet med medborgardialoger skulle förbättras, att de olika råd — äldreråd, ungdomsråd, funkisråd — som finns i många kommuner ska få komma in på ett tidigt stadium i beslutsprocessen och inte användas för »förankring« av redan fattade beslut.

Vårt viktigaste förslag var införande av en folkmotion. Om en procent av väljarna ställer sig bakom ett förslag — och man ska kunna göra det på nätet — ska det väckas i kommunfullmäktige, landsting eller riksdag. Idén är hämtad från Finland där man haft systemet i många år. Insamlingen av namn har bidragit till debatt och medborgarna uppskattar systemet. Finland fick bland annat samkönade äktenskap genom folkmotion till riksdagen.

Att införa kanaler för människor att påverka politiska beslut och att göra sin röst hörd också mellan valen innebär inte att den representativa demokratin försvagas, men att de politiskt valda tvingas till debatt och dialog.

Det är en dialog de folkvalda från de etablerade partierna är dåliga på. Extremhögern dominerar de sociala medierna. Få från »sjuklövern«, de traditionella riksdagspartierna, går in i debatter utanför sin egen sfär.

Psykologer brukar betona att människor som känner att de fått säga sitt och blivit lyssnade på är mer benägna att acceptera beslut som går dem emot än de som känner sig nedtryckta. Av detta har vi mycket att lära i Sverige.

Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot (FP) och ordförande i 2014 års Demokratiutredning.

Olle Wästberg, och utredningens sekreterare Daniel Lindvall, kommer i höst med boken »Folkstyret i rädslans tid«.

Tidigare krönikor i serien »Hoten mot demokratin«:

Thomas Hammarberg: »Nedmonteringen av demokratin sker systematiskt«

Carl Tham: »I 20 år har makten medvetet försvagat den svenska demokratin«

Bengt Säve-Söderbergh: »Demokratin måste vårdas, den uppstår inte av sig själv«

Morten Kjaerum: »Solidaritet och samarbete stoppar ickedemokraterna«

Börje Ljunggren: »Demokratin är hotad som världens dominerande styrelsereform«

Börje Ljunggren: »Betydelsefulla länder har blivit allt mer auktoritärt arroganta«

Sverker Gustavsson: »Attacken mot demokratin är allvarligt menad«

Sten Widmalm: »Populisterna har minskat demokratin i världen«

Sven Ruin: »Demokratin behöver mer allsidig, korrekt och ovinklad rapportering«

Ingemar Lindberg: »Hoten mot demokratin: Auktoritär liberalism är inte svaret«