Att alliansregeringen kör över remiss- och expertinstanser är ingen nyhet. Förändringarna i a-kassan och sjukförsäkringssystemet förekoms av skarp kritik från tunga bedömare – som viftades bort av de borgerliga reformivrarna. Senast i raden är det Skolverket (som torde besitta viss expertis på området) och dess förslag till nya läroplaner som dissas av borgerligheten.

Regeringen, med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen, håller inte med Skolverket om att samtliga fem världsreligioner ska ägnas lika mycket uppmärksamhet i undervisningen i religionskunskap – ett ämne som enligt läroplanerna ska ”främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning” samt ”skapa nyfikenhet och intresse för religion”.

I stället ska kristendomen fortsätta att ha en särställning i undervisningen eftersom, med Björklunds ord, ”det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land, och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen” och för att kristendomen har och har haft ett ”enormt” inflytande på Sverige och Europa.

Med det synsättet borde kristendomen snarare förpassas till historieundervisningen, inte minst eftersom många av de övergrepp på civila (tänk häxbränningar, stigmatisering av ogifta mödrar, korståg, bögknackning och så vidare) som Sverige sett genom seklen har begåtts i den kristna gudens namn. Och i samhällskunskap borde lektionerna domineras av undervisningen om den svenska socialdemokratin – inget annat parti har ju som SAP haft så stort inflytande på hur samhället organiseras!

Beslutet att mer eller mindre likställa religionsvetenskap med kristendomskunskap har med rätta kritiserats av Vänsterpartiet för att vara ovärdigt ett sekulariserat samhälle där många har andra trosuppfattningar och åter andra inte är troende alls. Den kritiken biter dock inte på Björklund och hans till synes oändliga strävan efter att sätta sin personliga prägel på utbildningspolitiken.

Det finns snart sagt inte ett ämne eller område som den gode majoren inte har haft en åsikt om, och gemensamt för dem alla är att de på ett plågsamt vis förkroppsligar den anti-intellektuella frånvaro av liberalism som präglat Folkpartiet de senaste åren: Föräldrar ska tvingas till skolbänken om barnen bråkar, burkor förbjudas, skolk skrivas in i betygen. Fler ska studera kärnfysik, och så vidare.

De högskolor och universitet som Björklund från och med nu är högste ansvarig för månde bäva.