Tommy Svensson, frilansskribent

söndagskrönika Högerpopulisternas sammansvärjning innebär att vi står inför ett ideologiskt inbördeskrig i Europa. Hur vi röstar påverkar det större, europeiska skeendet, skriver Tommy Svensson. 

Jag har röstat i alla val sedan 1970. Ibland har mitt parti, Socialdemokraterna, vunnit och ibland har det förlorat. Men jag har aldrig upplevt att något val har varit lika viktigt som det vi gör idag.

Det beror inte främst på att vi kan vänta oss en stökig politisk tid. Det har vi haft förr. Vi hade till och med något som kallades lotteririksdagen på 70-talet. Det var lika mellan blocken så lotten fick ibland avgöra. Vi har haft perioder när regeringskriser avlöst varandra.

Anledningen till att jag, och många med mig, går omkring med en klump i magen denna gång är att det kan bli hos oss som i allt fler länder. I vårt fall att Sverigedemokraterna tar ännu ett steg närmare makten och får inflytande över regeringspolitiken.

Vid valet 2010 bodde jag utomlands. Vänner beklagade utgången. »Välkommen till den europeiska verkligheten«, sa de med en suck.

Även i Sverige hade ett främlingsfientligt parti tagit plats parlamentet. Nu kan det ta nästa steg, med hjälp av ett eller flera borgerliga partier.

I kväll vet vi vilken politisk verklighet som väntar oss. Men förmodligen inte hur den ska hanteras.

I spåren av finans- och migrantkrisen har Europas politiska karta ritats om. De tidigare dominerande partierna har tappat mark. Särskilt gäller det socialdemokratin, som nästan utraderats i länder som Frankrike och Nederländerna. Med europeisk måttstock skulle 25 procent för ett regerande s-parti betraktas som mycket bra.

Stefan Löfven och de svenska socialdemokraterna kan staka ut en väg framåt för den europeiska vänstern.

I en essä här på Dagens Arena frågar den amerikanska professorn i statsvetenskap Sheri Berman rent av om europeisk socialdemokrati är på väg att dö.

Hon avslutar dock med förhoppningen om att en framgång för Stefan Löfven och de svenska socialdemokraterna kan ”staka ut en väg framåt för den europeiska vänstern”. Kanske det, men det är de konservativa partierna som släpper in högerpopulisterna i värmen.

Nästa gång vi går till val är om drygt ett halvår och då gäller det Europaparlamentet. Inför det valet laddar den brokiga skaran av högerextrema och populistiska partier upp som aldrig förr. Om de mot förmodan lyckas ena sig kan de bli största partigrupp i Europaparlamentet.

Högerpopulisternas sammansvärjning innebär att vi står inför vad ett ideologiskt inbördeskrig i Europa. I spetsen för detta korståg mot Bryssel och »den liberala demokratin« går nu Italien och Ungern (Sverigedemokraternas modelland). De bedriver en hatkampanj mot muslimer, invandrare och EU. EU-kommissionen och den liberale franske presidenten Emmanuel Macron pekas ut som »fiender«.

Det var den utmaningen som Macron antog i sin intervju i SVT:s Agenda för en vecka sedan. Margot Wallströms svar till den ungerska regeringen var tydligt: »Kom an bara!« Det säger något om vad vi har att vänta.

Europa blev aldrig någon fråga i valrörelsen. Men andra länder tittar på Sverige. Vi ska inte underskatta vår roll. Hur vi röstar påverkar det större, europeiska skeendet. Utgången kan stärka de anständiga politiska krafterna i Europa – eller de mörka.

Tommy Svensson är  frilansskribent