Ledare Januari är en tid på året då extra många bestämmer sig för att gå skilda vägar, men var femte kvinna inte har råd att separera från sin partner i dag. Det som en gång var en kärleksdröm förvandlas istället till ett ekonomiskt fängelse där klass och samhällets misslyckanden blir extra tydliga. 

Kanske satt du vid julmiddagen, tuggade köttbullar och hörde din partners släkt ställa frågor medan du tänkte: aldrig mer, jag gör inte om det här. Kanske skulle du bara kolla vad klockan var någon dag i december, vände på hans mobiltelefon och såg ett sms från en okänd kvinna som använde bekanta hjärt-smileys. Du förstod direkt, men ville inte förstöra julen för barnen. Eller kanske har ni haft oändliga samtal, försökt och lovat varandra, gråtit och hållit händer ända tills det helt enkelt inte längre gick.

Skälen till en separation varierar, men har alltid ett uns av krossade drömmar i sig.

Januari är en tid på året då extra många passar på att bestämma sig för att gå skilda vägar. Ett beslut som i sig tar oändligt med kraft, men inte räcker. För sedan kommer de praktiska problemen.

I den mycket läsvärda romanen En apa i Rågsved (Anna Suvanna Davidsson, Mima förlag 2018) som kom ut förra året bestämmer sig huvudpersonen sig för att lämna sin sambo Rikard.

»Rikard vägrar prata med mig om hur vi ska lösa det praktiska. Han hävdar att jag inte kan lämna honom av ekonomiska skäl. Att jag inte har råd att flytta. Det stämmer till viss del. Jag är student och låginkomsttagare. Han är höginkomsttagare.«

En kvinna med medianinkomst kan inte köpa en tre i en enda av Sveriges 19 största kommuner

En verklighet för många, särskilt för kvinnor i Stockholm.

I höstas gjorde Mitt i-tidningarna en kartläggning av kvinnors genomsnittslön och möjligheten att skaffa en bostad i Stockholm. Slutsatsen var att kvinnor inte har råd att skiljas.

De långa köerna till en hyresrätt ställer till problem, du måste ha stått i kö i många år för att ha en chans. Men att köpa en lägenhet ensam är för de flesta inte heller ett alternativ. Inte i en enda stadsdel motsvarade en kvinnas snittlön inkomstkravet som krävs för att kunna köpa en etta.

Alternativet är då att flytta utanför Stockholm. Men lägg till barn, barns skolgång och det egna arbetet i bilden så blir det genast svårare.

Det är dock inte bara ett huvudstadsproblem.

När SBAB undersökte hur det såg ut i Sveriges 19 största kommuner var statistiken nästan lika nedslående. Förutsättningarna var en separation, med två barn i bilden och där föräldrarna var kring 40 år. En kvinna med medianinkomst kunde då inte köpa en trea i en enda av kommunerna.

Tipsen som SBAB gav var att stå i bostadskö till en hyresrätt, försöka få upp lönen och spara pengar. Det är säkert kloka råd, men ofta sådant man inser när det redan är för sent.

I en kartläggning av Danske Bank visade det sig att var femte kvinna inte har råd att separera från sin partner i dag. Nästan 40 procent av kvinnorna ansåg att ekonomin är ett ganska stort hinder för att kunna separera.

Det som en gång var en kärleksdröm förvandlas istället till ett ekonomiskt fängelse. Dessutom handlar det om klass. Vissa kommer alltid ha råd att köpa nya lägenheter bredvid varandra, i samma bostadsområde som barnen redan går i skolan i.

Andra kommer aldrig att kunna göra det.

Det klart att man alltid kan försöka spara, stå i bostadskö och göra allt för att buffra. Men bristen på hyresrätter och lägenheter som går att köpa för en normal inkomst är ett samhällsproblem, det är politik. Samma sak med att kvinnor tjänar mindre än män.

Kanske väljer några att stanna i relationen, som saknar kärlek men bedöms vara bättre än alternativet. Sitta på ännu en julafton och känna ett åskmoln i bröstet är bättre än bostadslös.

Det visar på ett brutalt sätt hur bostadsbrist och klass förhindrar att människor blir lyckliga. Istället för att följa sitt hjärta får man rätta sig efter den ekonomiska verkligheten och samhällets misslyckande.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena