Behovet av en bostadspolitik är akut. MP måste förstå att det inte räcker med vackra formuleringar vid helgens kongress då byggandet står i fokus.

Hamrarna ligger där. Grävskoporna står redo. Närmare en miljon står i bostadskö och drömmer om en egen lägenhet. Så vad saknas? Politiken.

När Miljöpartiet går till kongress i helgen är det under temat “Nu bygger vi Sverige”, ackompanjerat av en leende bostadsminister Mehmet Kaplan framför nybyggda lägenheter. Nu ska byggandet ta fart, är det tänkt.

Frågan är varför det har hänt så förtvivlat lite hittills. Under halvåret som gått sedan den rödgröna regeringen tillträdde har det bara lagts fram tre propositioner för bostadsbyggande. Passiviteten är genant.

Miljöpartiet har som jag skrev om i december – fört en vinglig väg genom departementskorridorerna. Relationen till regeringsmakten har varit ambivalent och resultaten därefter. Det blir extra problematiskt när det kommer till ett för regeringen prioriterat område som bostäder.

Sverige är ett alltmer trångbott land, där kortvariga och tillfälliga hyreskontrakt normerats. Enligt Boverket skulle det behöva byggas 70 000 bostäder årligen för att råda bot på bostadsbristen. 2014 var byggtakten omkring hälften. Vi har en bostadskris.

Att bygga bostäder handlar inte bara om att låta en generation av i synnerhet unga få en nyckel i handen och packa upp den allra första flyttkartongen till ett förstahandskontrakt. Det är lika mycket en överlevnadsfråga för svensk ekonomi. Arbetslösheten ligger fortfarande på åtta procent, samtidigt som den offentliga sektorns andel av ekonomin sjunkit från sju procent 1975 till drygt tre procent i dag. De år då Sverige haft en hög byggtakt – och korta bostadsköer – sammanfaller med åren med höga offentliga investeringar.

Slutsats: bostadspolitik kostar.

Därför är det synd att Miljöpartiet hittills har duckat för frågan om att stimulera bostadsbyggandet med offentliga medel. Förslagen om förenklade byggregler kommer inte att trolla fram tiotusentals bostäder. Partiet har också ett brokigt track record kommunalt, där enstaka skogsdungar har prioriterats före nybyggda lägenheter. Valretoriken om att bygga mer har hittills mest varit en läpparnas bekännelse.

Miljöpartiet är på många sätt ett ambivalent parti, som å ena sidan gör anspråk på att stå för urbanitet och framtid. Å den andra sidan reflexmässigt klamrar sig fast vid provinsialism. Det behöver inte vara så.

Syskonpartiet Die Grünen i Tyskland har, till skillnad från MP, varit en nyckelspelare för att öka bostadsbyggandet och sätta samhällsnytta framför skogsdungar. Det går att färga bostadspolitiken grön.

Bostadsförslagens tid är nu. Förhoppningsvis kommer Miljöpartiets kongressombud i helgen skärpa kraven mot partiledningen. Ska Sverige lösa bostadskrisen är det dags att använda makten – inte sova på den.