Tomas Eriksson, MP
Tomas Eriksson, MP

Det extremt dyra OPS-avtalet och miljardrullningen kring Nya Karolinska måste få ett stopp. För skattebetalarnas skull och för sjukvården i vårt län, skriver Tomas Eriksson, gruppledare för Miljöpartiet i Stockholms läns landsting.

Det tycker inte moderaterna i landstinget. I en intervju i Svenska Dagbladet säger det moderata finanslandstingsrådet Irene Svenonius tvärtom att det vore sämre för skattebetalarna om OPS-avtalet med Skanska bröts.

Det bygger hon på en uträkning som säger att det skulle kosta 15 miljarder att häva avtalet medan intäkterna, enligt henne, bara skulle bli 1, 5 miljarder.

Irene Svenonius fortsätter därmed den tråkiga traditionen av att med grova förenklingar och svajiga antaganden försvara ett för skattebetalarna och Stockholmsvården uruselt avtal.

Jag vill dock ge moderater rätt i en sak. Det kommer att svida rejält att komma ur det ofördelaktiga OPS-avtalet, men alternativ är så mycket sämre.

För det första finns det olika sätt att ta sig ur OPS-avtalet. Att bryta avtalet har störst omedelbara negativa konsekvenser.

Irene Svenonius fortsätter den tråkiga traditionen av att med grova förenklingar och svajiga antaganden försvara ett  uruselt avtal.

Det beror på att landstinget då behöver låna upp stora summor pengar på kort tid samtidigt som långivarna ska ersättas för utebliven vinst. Det är dessa kostnader Irene Svenonius (M) hänvisar till i artikeln.

Men det finns andra och bättre sätt att komma ur denna miljardrullning till OPS-avtal. Det kan landstinget göra göra genom att försöka köpa loss hela bolaget Swedish Hospital Partners (SHP) från Skanska och Innisfree. Även det kommer bli dyrt, men då finns större möjligheter att finansiera köpet över tid och därmed sänka upplåningskostnaden.

Iréne Svenonius gör också fel när hon bara räknar in det årliga vederlaget som en fördel med att bryta OPS-avtalet.

Då missar hon att den stora vinsten med att bryta OPS-avtalet är att landstinget på så vis kommer ur de extremt ofördelaktiga avtalen för olika ombyggnationer samt drift och serviceavtal som landstinget nu sitter fast med fram till 2040.

Det är dessa avtal som gör att det kostat uppemot en miljon att byta en dörr med tillhörande ramp på Nya Karolinska eller 700 000 kronor för att få 20-talet sängar bäddade en gång om dagen.

För det är avtalskonstruktionen som till stor del förklarar att ombyggnationer blir så dyra. En granskning av förfrågningsunderlagen visar att byggkostnaderna bara står för mellan hälften till tre femtedelar av kostnaden för ombyggnationer Resten är avtalsrelaterade kostnader eller påslag som Skanska gör.

Det finns andra och bättre sätt att komma ur denna miljardrullning till OPS-avtal.

Irene Svenonius glömmer också att berätta att Alliansen i landstinget redan haft mer än två år på sig att agera för att minska kostnaderna för OPS avtalet.

I slutet av 2015 tog nämligen landstingets internfinans fram ett underlag för hur en förändring av det finansiella upplägget av OPS-avtalet skulle kunna spara landstinget  cirka 200 miljoner kronor per år mot att en engångsinbetalning gjordes.

Trots att detta rent uppenbart vore en långsiktigt god affär har ingenting hänt under och något skarpt beslut finns ännu inte idag inte på bordet.

Det moderata finanslandstingsrådet menar även att landstinget inte ska ersätta ett dåligt OPS-avtal med ett ännu sämre avtal. Den uppfattningen delar jag.

Problemet är bara att det sämsta scenariot troligen är det som inträffar den dagen som Skanska beslutar sig för att sälja sin andel av SHP till Innisfree eller något annat internationellt riskkapitalbolag. Erfarenheten från Arlandabanans OPS-avtal visar tydligt att en sådan aktör agerar med endast ett motiv framför ögonen och det är att mjölka maximal vinst från skattebetalarna för att stoppa i egen ficka.

Det scenariot borde få alla som i framtiden vill komma i kontakt med Stockholmsvården, inklusive Irene Svenonius, att ligga sömnlös om nätterna.

Tomas Eriksson (MP) gruppledare Stockholms läns landstin