Vi måste bygga tätt, blandat, yteffektivt och klimatsmart för att klara klimatmålen. Det är ett budskap som MP-kongressen måste skicka till regering, kommuner och nämnder, skriver fyra MP-politiker.

Från Göteborg till Gävle är innerstadsboende en bristvara, reserverad för de äldsta och rikaste, trots att FN:s klimatpanel för fram tätare städer som en förutsättning för att klara klimatmålen. När vi nu är med och styr bostadspolitiken på riksnivån och i hundratalet kommuner bör vi se till att fler får möjlighet att flytta inåt.

Motsättningen mellan stad och grönska är en 1900-talschimär. Bygger vi vägg i vägg gör vi rum för lummiga innergårdar, alléer och välkomnande parker. Lägger vi på fler våningar får vi plats med vilda stadsskogar.

Grönstruktur är viktigt för hälsa och livskvalitet, mot buller och partiklar. Det handlar dock inte om kvantitet utan om tillgänglighet och kvalitet. När vi blir fler om en park blir den välskött, välbesökt och trygg. Bygger vi högt intill skogsbrynet får fler skog utanför porten.

När staden växer inåt och omfamnar ytterområdena skapar vi underlag för centrumhandel i stället för köplador utanför. Och med finmaskigt gatunät ökar vi centraliteten hos varje plats så att tätheten ger närhet. Närhet som gör staden klimatsmart.

Arbete och boende bör blandas så att stadsdelar lever både dags- och kvällstid. Fler kvarter bör ha en småskalig tomtindelning med olika byggherrar, vilket också ger en attraktiv stadsbild. Blandstaden är även socialt och ekonomiskt hållbar.

Med utjämnad centralitet sänks lokalhyrorna i bra lägen så att fler kan delta i det ekonomiska livet. När valet mellan centrum och periferi blir ett reellt val för flertalet så mildrar vi segregationen.

Det handlar inte om att flytta till storstan, utan om att vilja bo kvar. När variationen, närheten och folklivet återfinns i hela landet får den egna kommunen starkare dragningskraft. Ju fler som bor nära en tågstation eller en bushållplats, desto fler tåg och bussar kan stanna och plocka upp dem. Sådana synergier frigör medel till lokaler och lärare i byskolorna.

I Söderköping har vi genom kraftfull opposition och majoritetssamverkan styrt om stadsutvecklingen. I stället för att bygga på åkermark utanför staden satsar vi på lägenheter i centrum. Vi har avstyrt privata hus i vackra Brunnsparken till förmån för vackra stadskvarter.

I Ludvika förtätar vi genom att omvandla en parkeringsplats till 150 mycket efterfrågade lägenheter nära arbetsplatser, service och kommunikationer – ett kvarter som inte bara bidrar med bostäder utan även med butikslokaler och ett mer levande gaturum.

I Karlstad kompletterar vi befintlig bebyggelse så att vi får större underlag för kollektivtrafiken och utvecklar handeln där människor bor. I år har vi klubbat 485 nya bostäder och antagit planprogram för stadsdelen Jakobsberg som binder ihop staden med 1500 nya bostäder och lokaler, sammanvävda med inbjudande stadsgator i stället för genomfartsleder.

Detta är Miljöpartiets politik. Enligt partiprogrammet ska staden vara tät och blandad, yteffektiv och klimatsmart. Men detta har inte slagit rot i alla kommunala verkligheter. Det byggs fortfarande glesa, monofunktionella områden. Och lokala intressegrupper som lägger kraft på en isolerad fråga får ibland lokalpolitiker att ryckas med och tappa helhetsbilden.

Men stadsbyggnadsbeslut har verkningar långt bortom bakgården, långt efter våra liv. Vår politik ska alltid vara den som är bäst i ett mångtusenårigt perspektiv.

På fredag startar Miljöpartiets kongress. Vi hoppas att ombuden vill skicka ett tydligt budskap till regering, kommuner och nämnder: Att de gröna lösningarna fungerar bäst när fler får möjlighet att bo närmare varandra.

Carola Bolmstedt (MP), sammankallande för MP Karlstad och ledamot i Karlstads stadsbyggnadsnämnd
Åsa Wikberg (MP), ordförande för Ludvikas samhällsbyggnadsnämnd
Meta Berghauser Pont (MP), universitetslektor i stadsbyggnad, Chalmers tekniska högskola och ledamot i Söderköpings samhällsbyggnadsnämnd
Åza Diaz Mägi (MP), gruppledare i Söderköpings kommunfullmäktige