Mikael Färnbo skriver i Dagens Arena om utnyttjande av migranter. Han ger en bild som delas av LO. Mikaela Valtersson (MP) hamnar i ett märkligt läge när hon säger sig vilja motverka missbruk men likväl försvarar alliansregeringens politik. De nya reglerna som den borgerliga regeringen och Miljöpartiet införde 2008 har öppnat dörren för oseriösa arbetsgivare och dragit undan mattan för migrantarbetare, fack och arbetsgivare som vill ha justa arbetsvillkor och konkurrens på lika villkor.
De nya reglerna motiverades med att det skulle bli lättare för arbetsgivarna att rekrytera över gränserna: mindre ”byråkrati” – och det var ju trots allt arbetsgivaren som kände det egna rekryteringsbehovet bäst. Det är argument i en diskussion som aldrig fanns.
Redan de tidigare reglerna innebar en snabb process för migration: snittiden för handlagt ärende i Stockholm var 10 dagar, vilket inkluderade tid för ett fackligt yttrande. Den blygsamma planeringshorisonten kan naturligtvis de flesta arbetsgivare unna sig. I detta avseende har således inte de nya reglerna bidragit till att avsevärt förbättra smidigheten i ansökningsprocessen.
EU:s regler säger att alla lediga jobb i första hand ska tillsättas med arbetskraft från unionen; arbetskraftsinvandring ska endast ske vid konstaterad bristsituation. Och häri ligger LO:s starkaste invändningar mot nuvarande system. Det säger sig självt att det är omöjligt för en enskild arbetsgivare att bedöma unionens utbud av tillgänglig kompetens. För det är det som frågan egentligen handlar om. Tidigare var det Arbetsförmedlingen, med god överblick av situationen på arbetsmarknaden, som gjorde en opartisk bedömning. Fack och arbetsgivare bidrog gemensamt med sin kännedom om den lokala arbetsmarknaden.
När ansvaret för bristbedömningen nu ligger hos enskilda arbetsgivare, handlar i stället definitionen av brist alltför ofta om priset på arbetskraft. Det är det vi ser bekräftas genom alltför många exempel på migrantarbetare som blir lurade av oseriösa arbetsgivare.
I Sverige regleras löner och andra arbetsvillkor via kollektivavtal. Vill politikerna att arbetsmarknadens parter ska kunna motverka att arbetstagare från tredje land inte diskrimineras genom sämre arbetsvillkor än andra på svensk arbetsmarknad, så måste man faktiskt kratta manegen för det.
För LO är det självklart att ingen ska behöva arbeta till sämre villkor än kollegorna bara för att man är av utländsk härkomst. Vi har vid ett otal tillfällen för både alliansregeringen och Miljöpartiet radat upp konkreta, lättåtgärdade förändringar som inte reformerar det nya systemet men som åtminstone förbättrar möjligheten till bättre rättsstatus för migrantarbetare: juridiskt bindande arbetserbjudanden, sanktionsmöjligheter i form av straff, förverkande av vinsten och indraget tillstånd för oseriösa arbetsgivare, tydligt uppdrag för ansvarig myndighet att följa upp och slå larm i de fall man upptäcker att reglerna missbrukas.
Reaktionen på dessa förslag har varit konsekvent tystnad. Trots att Valtersson säger att det är fel att utnyttja människor med svag ställning på arbetsmarknaden och att politiker har ett ansvar, så händer ingenting som rättar till de systembrister som finns.
Monika Arvidsson, LO-ekonom.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
