I helgen antog Moderaterna ett nytt idéprogram på elva käcka sidor. Det skulle vinna ett floskelmästerskap i vilken världsdel som helst. Enligt en träffande beskrivning är dokumentet ”fullt med obegripliga hurtigheter som i en skruvad värld hade kunnat stå på lappen i en lyckokaka om hattmakaren från Alice i Underlandet startade Kinarestaurang med Per Schlingmann”.

Dokumentet har även anklagats för historieförfalskning. Det kontroversiella stycket beskriver en kamp för rättvisa och radar upp värdeord som rösträtt, jämställdhet och apartheid. Men den svenska högerns baner är som bekant full med fläckar.

När Moderaterna grundades 1904 var huvuduppdraget att bekämpa allmän rösträtt. Att M röstade nej till fri abort 1974 är kanske det mest flagranta exemplet på aktiva handlingar mot ökad jämställdhet. Från 1960-talet och framåt tog M avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika.

S-kämpar som Lena Hjelm-Wallén och Bengt Göransson reagerar med irritation. Inte konstigt om du gjorde stora personliga uppoffringar för ANC, medan moderater tryckte på nej-knappen i den avgörande sanktionsskärpningen mot regimen i Sydafrika 1985.

Samtidigt har Twitter visat sig från sin bästa sida. Under hashstaggen #stuffmoderaternadid skojas det friskt med M-försöket till historierevidering. Ironin är sylvass när nästa M-försök att frisera historien ska förutses: ”1800-talet: M uppfinner spinnmaskinen ’Spinning Freddy’ och startar industriella revolutionen i England.”

Till sist överträffade verkligheten dikten: Partisekreterare Arkelsten tror på allvar att hennes parti var med och införde rösträtten.

Skrattet fastnar dock i halsen när du slår upp senaste Fokus, som redogör för hur propagandaminister Per Schlingmann ska övertyga svenskarna om att Sverige aldrig har varit socialdemokratiskt. Öppenhet, modernitet och starka individer i en stark välfärdsstat? Det ska framstå som ett svenskt samhällskontrakt som M numer är mer lämpade att förvalta. Som det står i samma idéprogram: ”M vill bygga Sverige vidare på de värderingar som många känner igen som typiskt svenska”.

För att vässa sitt svar bör Sveriges progressiva slå upp sidan 334 i Henrik Berggrens biografi över Olof Palme. Där finns en formel som sammanfattar Palmes politiska gärning: Modernitet + Jämlikhet = Frihet.

Historiskt konservativa M har till slut begripit att politisk framgång handlar om modernitet, att vara i takt med tiden. Och när Socialdemokraterna är vilset i diskussionen om framtiden vill M ändra historien om hur Sverige blev ett modernt land.

S bör dock inte ta strid om backspegeln utan ägna sig åt framrutan. Där finns väljare som vill se färdriktning, inte höra att Domus ska heta Domus. Väljare som känner att något håller på att gå sönder i Sverige, eftersom inte heller den ”nya” högern bryr sig ett skvatt om jämlikhet. Jämlikhet, den del av formeln på sidan 334 som Schlingmann aldrig kommer att begripa.

För alldeles oavsett elva sluga sidor med historieförfalskning och floskler: Bara den som är i takt med tiden och har skarpa förslag för ökad jämlikhet, kan erbjuda verklig frihet.