Det är fullt möjligt att både driva kravet på rätt till heltid och kortare arbetsdag. Det finns goda skäl för båda positionerna. Samtidigt finns både ett politiskt och ett pedagogiskt problem när dessa positioner kombineras, skriver Mats Wingborg i ett svar till Annelie Nordström.
Inom framför allt handeln och vården finns arbetstagare, mestadels kvinnor, som ofrivilligt arbetar deltid.
Ofta är jobben stressiga och monotona, men många av arbetstagarna hyser förhoppningen att få jobba heltid. Deltidsjobbet gör det nämligen svårt att få pengarna att räcka till.
Vad drar vi för politiska slutsatser av detta?
- En är att vi bör verka för mindre stress och bättre arbetsmiljö (något jag inte tar upp mer här).
- En annan är att de som ofrivilligt jobbar deltid ska ha rätt till heltidsjobb.
- Och en tredje att vi bör sänka arbetstiden, det vill säga att heltid ska vara kortare än dagens 40 timmars arbetsvecka.
I en kommentar till en av mina tidigare artiklar drar Kommunals tidigare ordförande och nu företrädare för Feministiskt initiativ, Annelie Nordström, en lans för det tredje perspektivet, nämligen att vi bör driva kravet på kortare arbetstid (men hon står också bakom kravet på rätt till heltid).
Det är fullt möjligt att både driva kravet på rätt till heltid och kortare arbetsdag.
Det finns goda skäl för båda positionerna. Samtidigt finns både ett politiskt och ett pedagogiskt problem när dessa positioner kombineras.
Det politiska problemet handlar om vilket av kraven som vi bör betona. Bör vi främst driva kravet på rätt till heltid eller på sänkt arbetstid?
Det pedagogiska problemet är att det på kort sikt finns en spänning mellan förslagen. Kravet på rätt till heltid innebär de facto ett krav på utökad arbetstid även om heltid inte skulle vara 40 timmar.
Ett skäl som talar för den socialdemokratiska ståndpunkten är att rätt till heltid för närvarande förefaller mer realistiskt.
Här finns också en skillnad mellan socialdemokratin (som betonat rätt till heltid) och Fi (som betonar kortare arbetstid, även om partiet också kräver rätt till heltid).
Vänsterpartiet har för övrigt en hållning som är nära Fi:s (för närvarande starkast betoning på kortare arbetstid, men där kravet på rätt till heltid också är viktigt).
Ett skäl som talar för den socialdemokratiska ståndpunkten är att rätt till heltid för närvarande förefaller mer realistiskt, särskilt med tanke på att informaliseringen av arbetslivet gjort det svårare att reglera arbetstiden.
Men det kan samtidigt finnas andra skäl för att mer långsiktigt verka för kortare arbetstid.
Vad som framför allt vore önskvärt är att partierna mer tydligt förklarar hur de ser på dessa krav i förhållande till varandra och tydligare motiverar varför de stundtals håller fram det ena perspektivet framför det andra.
Mats Wingborg är frilansjournalist och ledarskribent på Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
