Kristian Mandin
Kristian Mandin

SKOLDEBATT Med en helt kundanpassad gymnasieskola skulle samhällsnyttan med utbildningen äntligen börja diskuteras. Det skulle lösa många av dagens problem, skriver Kristian Mandin.

Förra veckan föreslog gymnasieminister Anna Ekström förändringar av gymnasieskolan. Det var på tiden. Gymnasieskolan har idag många problem, mycket avhopp, stress bland eleverna och inte minst en stor missmatchning gentemot arbetsmarknaden.

Det är helt enkelt ett gigantiskt haveri – gymnasiet verkar inte vara bra för någon.

Lösningen på problemet med missmatchning är egentligen enkel förutsatt att man på riktigt marknadsanpassar gymnasieskolan.

Men om det ska ske behöver man först komma till rätta med de olika aktörernas roller och förändra skolpengssystemet.

Idag tävlar skolorna om eleverna. Man ser eleverna som sina kunder. Ju fler elever på skolan desto mer pengar får man.

Ur ett krasst ekonomiskt perspektiv satsar därför skolorna på de program som lockar flest och inte på de program som har störst samhällsnytta för systemet har inget incitament som tar hänsyn till behovet på arbetsmarknaden.

Det här blir tydligt då man tar en tittar på skolornas utbud, det finns 87 skolor med vård och omsorgsprogrammet och 31 med gymnasieutbildning till stylist. Snedvridningen är uppenbar.

För eleven är ur ett marknadsperspektiv inte kund – eleven är en produkt. Råmaterial från grundskolan som förädlas i gymnasiefabriken.

Men vem är egentligen kund?

Man har helt enkelt rört ihop begreppen. För eleven är ur ett marknadsperspektiv inte kund – eleven är en produkt. Råmaterial från grundskolan som förädlas i gymnasiefabriken.

Kunden är istället samhället som behöver den kompetens skolan producerar.

På en riktig marknad är det kunden som sätter priset utifrån tillgång och efterfrågan. Om man tänker så bör en gymnasieplats på ett program med stor efterfrågan på arbetsmarknaden ge en betydligt högre skolpeng än ett program där efterfrågan är mindre. En estet ska betala sämre än en kock – det behövs nämligen fler kockar än gitarrister.

Systemfelet är uppenbart – kunden betalar för något den varken efterfrågar eller behöver.

Det är ganska lätt att se en cynism i det hela.

För utbildningskoncernerna är det så klart lönsamt att först tröska igenom gymnasister på omöjliga program för att några år senare omskola dem i upphandlad vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Man får betalt två gånger!

Då jag rört mig inom skolvärlden har jag ibland fört fram den här tanken. Bemötandet har varit lite olika men nästan alltid negativt.

Samhällsnyttan med gymnasieskolan diskuteras inte – det är inte intressant. Det man söker är en kioskvältare som lockar riktigt många ungdomar, till exempel ett innebandygymnasium eller nu det senaste, lära sig att bli »influenser».

Hur ska då en sådan här förändring gå till?

Om 20 procent fler av eleverna väljer »rätt« gymnasieprogram från början behöver de inte omskolas senare i livet.

Det är lätt som en plätt! – Vi vet vilka yrken som är bristyrken, det bara att sätta skolpengen utifrån det. Skolorna kommer illa kvickt satsa på programmen som ger mest pengar.

Och hur ska man få 16-åringarna att välja rätt?

Det finns experter på detta – de kallas reklamfolk och om skolorna lägger pengar på marknadsföring som löser samhällsproblem är det helt okej i alla fall för mig.

Så sim sala bim! Inom några år är missmatchningen borta och gymnasieskolorna gör skäl för sin skolpeng.

En ytterligare effekt blir att man slipper framtida omskolning och genom det utnyttjar resurserna rätt – om 20 procent fler av eleverna väljer »rätt« gymnasieprogram från början behöver de inte omskolas senare i livet vilket frigör 20 procent av de lärare som idag är i vuxenutbildningen – alltså löser förslaget även en del av lärarbristen.

Men tills dess att våra politiker vågat göra den här förändringen kan vi trösta oss med att om vi dör på ett underbemannat sjukhus kan vi i alla fall bli ett vackert lik – för gymnasie-stylister verkar det inte råda någon större brist på.

Kristian Mandin jobbar med företagsutveckling och har ett förflutet inom friskolesektorn.