Anna Danielsson Öberg Foto: Jenny Lindahl

Fredagskrönika Ett gigantiskt varsel. Och en utredning som kanske arbetat två år i stort sett förgäves. Det var en märklig dag som inledde en total omstöpning av arbetsmarknadspolitiken, skriver Anna Danielsson Öberg. 

Svensk arbetsmarknadspolitik står inför rader av förändringar. Senast 2021 ska en stor omläggning vara genomförd och ett första konkret steg mot den togs i onsdags.

Det var en märklig dag. För första gången någonsin fick anställda på Arbetsförmedlingen uppleva samma osäkerhet som deras »kunder« gjort många gånger tidigare. Det var dessutom väldigt länge sedan en enskild arbetsgivare meddelade ett så gigantiskt varsel på svensk arbetsmarknad – 4 500 jobb ska bort från myndigheten med 13 500 anställda.

Det är varselnivåer som påminner om finanskrisen för tio år sedan. Då trängdes politiker framför mikrofoner och kameror och lovade speciella insatser för att underlätta för de drabbade. I onsdags var beskedet det omvända. Några extra pengar kunde inte de anställda på Arbetsförmedlingen räkna med.

Några timmar efter att varslet offentliggjorts presenterade Cecilia Fahlberg Arbetsmarknadsutredningen. Efter två års arbete och 906 sidor lade hon fram en rad förslag till hur Arbetsförmedlingen ska reformeras.

Och det är nog tur att hon är gammal förhandlare och van att hålla masken, för det måste ha känts konstigt. Efter hårt arbete och envetet försök enligt henne själv att inte påverkas av den politiska debatten kunde hon presentera sina förslag. Problemet är att de kom efter januariöverenskommelsen mellan de fyra partierna. Och det tog inte många minuter innan arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och andra företrädare för överenskommelsen konstaterade att mycket i utredningen var överspelat. Nu gällde deras eget upplägg. Fristående aktörer ska ta hand om matchning och rustning av arbetslösa. Verksamheten ska helt skötas av privata företag och myndigheten ägna sig åt kontroll och annat.

Två års utredningsarbete borde ge vägledning för vad som bör göras och vad som ska undvikas.

Att de ansvariga för januariöverenskommelsen spelar ner förslagen i Arbetsmarknadsutredningen förklaras inte minst av synen på hur effektiv privat förmedlingsverksamhet är. I utredningen konstateras att det inte finns något stöd för att privata företag är mer effektiva än offentliga.
Tvärtom finns det studier som pekar på att privata utförare kan leda till ökade kostnader. Därför är det mer rationellt att fortsätta på nuvarande väg. Både offentliga och privata, enligt utredningen.

Ett liknande budskap kommer från Fores – en liberal och grön tankesmedja där Centerpartiet är största finansiär. I ett projekt om framtidens arbetsförmedling varnar tankesmedjans vice vd Andreas Bergström och nationalekonomen Lars Calmfors för att gå för snabbt fram i förändringsarbetet och att i ett slag genomföra en radikal privatiseringsreform. De konstaterar också att det finns många exempel på när politiska förändringar i arbetsmarknadspolitiken misslyckats och istället lett till försämringar. Politiker underskattar svårigheter när de vill visa handlingskraft, konstaterar de.

Cecilia Fahlberg understryker vikten av att en bred analys görs. Hur fungerar styrningen från regering och ner till den arbetssökande? Och omfattande förändringar är nödvändiga. Bland annat behövs en myndighet som tydligare ägnar sig åt att stötta enskilda arbetssökande. En ordentlig analys måste göra av hur långt ifrån arbetsmarknaden de befinner sig. Ersättning och kontrollverksamhet måste också stramas upp rejält, enligt utredningen.

Liksom Lars Calmfors och Andreas Bergström anser också Cecilia Fahlberg att politikernas detaljstyrning måste minska. Oavsett politisk färg har regeringars styrning av Arbetsförmedlingen karaktäriserats av hög detaljeringsnivå, kortsiktighet och ryckighet, hävdar hon. Det har resulterat i att Arbetsförmedlingens verksamhet kan liknas vid ett illa i hopsytt lapptäcke. Budskapet från utredningen är att det är dags att städa upp och tydliggöra vem som gör vad.

Frågan är hur mycket av budskapet som går fram till bärarna av januariöverenskommelsen. Oavsett vad de tycker om utredningen borde ändå två års utredningsarbete ge vägledning för vad som bör göras och vad som ska undvikas.

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning.