EU måste föregå med gott exempel och ta ett större ansvar för vidarebosättning. EU måste också omprioritera resurser från gränskontroll till att hjälpa människor i behov av skydd.

Inbördeskriget i Syrien håller på att utvecklas till en av de värsta humanitära katastroferna i modern tid. 40 procent av Syriens befolkning har tvingats fly från sina hem. Redan har 140 000 människor mist sina liv i det fruktansvärda inbördeskrig som plågat Syrien i tre års tid. Bedömare menar att konflikten kommer att pågå åtminstone tio år.

För en vecka sedan var jag i sydöstra Turkiet och besökte två flyktingläger på gränsen till Syrien. Jag ville med egna ögon se hur det var och skapa mig en tydligare bild av situationen för syriska flyktingar.

I det ena flyktinglägret, Elbeyli, som låg bara några hundra meter från gränsen, bodde 25 000 personer i små containrar på 21 kvadratmeter. I varje container bodde i snitt sju personer. Lägret var fullt av barn. 80 procent av lägrets invånare var under 18 år. Trots trångboddheten öste UNHCR lovord över standarden i lägret, som var mycket bättre än i många andra länder.

I en akut situation fungerar flyktinglägret väl, men det är inte hållbart att människor tvingas bo på det sättet under många år. Att människor bor i närområden till konflikter riskerar också att förlänga konflikten och att den spiller över till flyktinglägren i närheten.

På andra sidan gränsen pågick kriget. Syrier som är internflyktingar bor där i ännu större misär och hoppas att de ska kunna fly över gränsen till Turkiet. På krigssjukhuset vid gränsen kommer sårade människor över när det varit strider. Jag träffade ett barn som trampat på en mina och fått benet bortsprängt. Ett annat barn, bara något år gammal, som blivit skadad i huvudet i strid och opererats, vred nu sitt huvud i smärta fram och tillbaka. Syrien är just nu den värsta platsen i världen för barn.

I Turkiet finns 21 flyktingläger på gränsen mot Syrien. Turkiet låter människor fly dit, och ger dem skydd tillfälligt, men ingen har rätt att söka asyl eller stanna permanent och etablera sig i Turkiet eftersom Turkiet ännu inte skrivit under Genèvekonventionen.

I EU är situationen den motsatta: EU:s stängsel och murar mot omvärlden blir allt högre för att förhindra att någon överhuvudtaget ska lyckas fly till unionen. Om någon lyckas fly in till EU får de dock sin asylansökan prövad och kan stanna. Men EU lägger allt större resurser på att försöka förhindra människor från att ta sig till unionen.

Bulgarien håller på att bygga ett 30 kilometer långt stängsel längs sin östra gräns. Spanien har satt upp rakblad på sina stängsel på enklaven Melilla vid den nordafrikanska kusten. Satelliter och drönare används för att hitta personer som försöker fly över Medelhavet.

Det här är inte ett värdigt sätt att behandla de människor som flyr för sina liv från en av historiens värsta flyktingkatastrofer. Vi måste se till att det finns lagliga sätt att ta sig till EU för att söka asyl, till exempel genom att utfärda humanitära visum.

EU behöver föregå med gott exempel och ta ett större ansvar för vidarebosättning. Människor ska inte behöva leva och dö i flyktingläger i länder som har mycket sämre möjligheter att ge dem skydd än vad de rika länderna i EU har. Systemet för kvotflyktingar är till för att de som är mest utsatta, som ensamstående mödrar eller tortyroffer, ska kunna få en fristad. Om alla EU:s medlemsstater tog emot lika stor andel kvotflyktingar som Sverige gör skulle 100 000 personer kunna få skydd.

EU borde också omprioritera resurser från gränskontroll och att bygga murar mot omvärlden, till att hjälpa människor i behov av skydd. På så sätt kan flyktingmottagandet inom EU förbättras, liv räddas i Medelhavet och mer resurser gå till de som befinner sig i flyktingläger i närheten av konflikthärdar. Att människor lever i misär i närheten av Syrien och att människor dör på sin flykt till Europa är något vi kan ändra på. Det behöver inte fortsätta så här och därför måste vi ta vårt ansvar och göra det vi kan för att åstadkomma förändring.

Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson, Miljöpartiet de gröna