Sara Appelgren

SVT:s fråga är så främlingsfientlig i sin konstruktion att man inte kan svara på den utan att bekräfta tre rasistiska osanningar.

En i grunden rasistisk fråga har inga antirasistiska svar. Precis som man inte kan svara på frågan ”Har du slutat slå din fru?” utan att samtidigt bekräfta förutsättningen ”Du har slagit din fru”, kan en fråga som konstruerats på rasistiska premisser aldrig få ett svar som inte utgår från rasismen i premisserna. Det enda sättet att komma vidare är att underkänna hela frågeställningen. Och hur gör man det utan att framstå som otrevlig eller undanglidande?

Just nu duggar det ovanligt tätt av falskt formulerade frågor. Det går sällan en hel vecka utan ett nytt exempel.

Som nu senast, när finansminister Anders Borg förlorade en riksdagsdebatt mot Sverigedemokraternas Erik Almqvist i veckan som gick. Almqvist ställde en fråga till Borg om ”invandringens kostnader” och påstod att invandring kostade Sverige 100 miljarder kronor per år, varpå Borg mer eller mindre urskuldade sig och sa att ja, det är svindyrt, men vi tar emot invandrare ändå, för att vi är snälla och dessutom har vi skrivit på internationella konventioner. (Men vi ska se till att de ska arbeta mer.)

Borg hade kunnat avvisa de falska premisserna i frågan. Han kunde ha ställt en motfråga. Till exempel: ”Och hur mycket tror du att Sverige skulle tjäna, om folk i stället flyttade härifrån?” Eller: ”Skolorna då? De är ju en betydligt större utgiftspost i den offentliga budgeten. Tycker du att skolväsendet är en kostnad för samhället?” Eller, om han inte ville gå i klinch, kunde Borg bara ha visat att invandring är en investering för framtiden.

Men han gick i fällan. Genom sitt svar bekräftade han hypotesen ”Invandring är en kostnad”. Det var rimligen också det som var Almqvists syfte – att slå fast att invandrare först och främst är en börda för skattebetalarna. Men ställer man frågan ”Hur mycket kostar de?” lockar man till att svara med en siffra. Och då är det game over.

Ett ännu värre exempel fick vi oss till livs i gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda. En av de frågor som programmet byggdes upp kring, tillika en av de tre frågor som puffades särskilt för, var …”Hur mycket invandring tål Sverige?”

Det är en fråga som är så främlingsfientlig i själva sin konstruktion, att man inte kan svara på den utan att samtidigt bekräfta inte mindre än tre rasistiska osanningar:

  1. Invandring är en belastning för Sverige.
  2. Det går att sätta ett maxantal invandrare för Sverige, ungefär som man kan sätta en maxlast för en hiss.
  3. Vi är nära den gränsen i dag. (Eftersom frågan är aktuell just nu.)

Under de förutsättningarna behöver Jimmie Åkesson inte ens delta i debatten för att vinna den. Agendas redaktion har redan avgjort den åt honom.

Det är inte lätt att veta varför de gör den nyhetsvärderingen. Som statsvetaren Ulf Bjereld konstaterar, är frågan om invandring och flyktingströmmar lågt rankad av väljarna. Det finns andra politiska frågor som är långt viktigare för majoriteten väljare. Vart tog till exempel eurokrisen – Europas mest brännande fråga efter klimatkrisen – vägen? Eller jämställdhetsfrågorna? De engagerar betydligt fler människor än vad ”kostnaden för invandringen” gör.

Ändå var det för de sistnämnda som Agenda formulerade sin fråga. Utan att ens vara medvetna, förmodar jag, om att de därigenom krattade manegen för rasismen.

Marcus Priftis är författare till boken ”Främling, vad döljer du för mig?”