Lobbydelegationer från ockupationsmakten Marocko får inte under några omständigheter påverka den svenska utrikespolitiken, skriver två representanter för V.

Vi är glada att Socialdemokraterna och Miljöpartiet i dag ordnar en intressant konferens om Västsahara efter 40 år av Marockansk ockupation.

De två frågor som lyfts fram i inbjudan till konferensen är: Kan folkrätten vara en väg framåt? Vilken roll kan Sverige spela?

Vi svarar redan nu: Ja, folkrätten är vägen framåt. Och ja, Sverige kan spela en mycket viktig roll.

Folkrättsligt är frågan glasklar. Redan 1975 slog Internationella domstolen i Haag fast att Marocko inte har rätt till Västsahara. Landet är med andra ord ockuperat. 1991 la FN fram en fredsplan som innefattade eldupphör, därefter folkomröstning med alternativen: Självständighet eller integration med Marocko.

Både Marocko och befrielserörelsen Polisario Front godkände FN-planen.

I dag 24 år senare har det fortfarande inte hållits någon folkomröstning. Orsaken ligger helt på den ena av parterna: Marocko som obstruerat och hindrat genomförandet av folkomröstningen. Sedan år 2004 säger ockupantmakten dessutom att man aldrig kommer att acceptera ett självständigt Västsahara.

Att detta grova folkrättsbrott kan fortsätta beror på omvärlden. Marockos främsta allierade Frankrike har som tung medlem av EU bidragit till unionens fullständigt principlösa hållning till ockupationen av Västsahara.

Tänk om EU kunde ha varit lika tydliga som när Ryssland i strid med folkrätten ockuperade Krim. Där har EU fördömt ockupationen, infört sanktioner mot den ryska staten och ryska företag samt infört restriktioner för investeringar och handel samt en rad andra diplomatiska sanktioner.

Hade samma riktiga och konsekventa politik använts mot Marocko redan från början av ockupationen, så hade Västsahara varit ett självständigt land sedan länge. Men istället har EU gett Marocko en särskilt gynnad behandling som samarbetspartner.

Redan år 2000 slöts ett associeringsavtal med mängder av ekonomiska fördelar för Marocko. Detta avtal uppgraderades år 2008, då ockupationsmakten Marocko som första land i denna region gavs en ”avancerad status” i sina relationer med EU. Tänk bara tanken att EU gjort samma sak visavi Ryssland efter ockupationen av Krim!

Bakom principlösheten döljer sig fiskeavtal med Marocko för de västsahariska rika fiskevattnen i Atlanten, liksom intresset för fosfatfyndigheterna och möjliga oljetillgångar i det ockuperade landet.

Sverige kan spela en mycket viktig roll för Västsahara. Genom att bli det första EU-land som erkänner Västsahara så markerar den svenska regeringen att vårt land har en principiell hållning till folkrätten.

Redan i december 2012 beslutade riksdagen om ett svenskt erkännande av Västsahara. Den dåvarande högerregeringen ignorerade beslutet. Ett bedrövligt agerande.

Men nu har Socialdemokraterna och Miljöpartiet regeringsmakten, och kan därför genomföra det vi gemensamt slog fast i riksdagen för tre år sedan: Att erkänna Västsahara.

Under inga omständigheter får lobbydelegationer från ockupationsmakten påverka den svenska utrikespolitiken. Marockos agerande till exempel mot IKEA-varuhus i det egna landet och hot om bojkott mot svenska produkter ska bara avvisas. Eller som Aftonbladet skrev på ledarplats ”Bokhyllan Billy styr inte utrikespolitiken”.

Inom EU finns också viktiga uppgifter för Sveriges regering. Vi föreslår att de punkter som slogs fast av folkrättsjuristen Pål Wrange, i en rapport till EU-parlamentet, kan ligga till grund för de krav som Sverige driver inom EU.

Det handlar bland annat om att EU aldrig erkänner en olaglig annektering eller ockupation, att alla typer av handelsavtal måste utesluta det ockuperade området, att sanktioner införs mot ockupationsmakten.

Med dessa principer som grund skulle EU sätta ordentlig press på Marocko. Det skulle nog inte dröja länge förrän folkomröstningen kunde genomföras i Västsahara.

Vad som krävs är mod och principfasthet. Det visade regeringen när den erkände Palestina.

Visa det igen: Erkänn Västsahara!

Lotta Johnsson Fornave, riksdagsledamot (V)
Malin Björk, ledamot av EU-parlamentet (V)