Majblomman möter i dag ett växande antal barn som är i behov av så basala saker som vinterkläder. I det läget får det inte anses fult att ge, skriver Majblommans Lena Holm.

I över hundra år har Majblommans Riksförbund jobbat för barns rättigheter, inte minst i juletid. Det har vi gjort som komplement till samhällets insatser, eller rättare sagt till dess bristande insatser. När vår organisation grundades av Beda Hallberg 1907 var det för att skapa ett barnvänligt alternativ till en fattigvård där man nådigt förbarmade sig över utsatta barn och klappade deras föräldrar på huvudet.

Majblomman har sedan starten arbetat för människors egenmakt och med utgångspunkt i barns bästa – just nu. Med jämna mellanrum har vi ändå fått höra att våra insatser är förfelade, ja, rent av något att skämmas för. Bakom detta ligger en analys där man efterlyser ett fungerande samhälleligt system som gör ideella insatser överflödiga.

Civilsamhällets insatser står då, enligt det resonemanget, i vägen. Det senaste exemplet på denna logik är Johanna Palmströms ledare i Dagens Arena ”Befria oss från allmosor”, i vilken Majblommans nystartade julinsamling kommenteras.

Palmström har rätt i att vår hastigt startade insamling speglar behov. Vi har kort sagt dragit igång en kampanj efter att ha blivit överösta av ansökningar från desperata föräldrar som inte har råd att ge sina barn lite julköttbullar och en julklapp. Men att en barnhjälporganisation skulle underminera det offentligas insatser är en missuppfattning.

Utöver att vi ger gåvor till enskilda barn som vi just nu och på nära håll ser fara illa, arbetar Majblomman med opinionsbildning för att skapa förbättringar på lång sikt. Våra strategier tar avstamp i ansökningar och vittnesmål från volontärer, som inte sällan är sakkunniga skolsköterskor, diakoner och socionomer.

När många av dem exempelvis berättar att barn med synfel tvingas gå i skolan utan glasögon, så arbetar vi för att landstingspolitiker ska ta sitt ansvar. Det utesluter givetvis inte att vi under tiden ordnar glasögon till de barn som annars fått betala priset för ett haltande system.

Innan den svenska välfärden etablerades handlade Majblommans insatser för barn om stöd till sådant som mjölk och medicin. Under mer välmående år har vi kunnat hjälpa till för att ge barn i utsatthet lite ”guldkant” på tillvaron. 2014 handlägger vi återigen en hel del ärenden där barn behöver basala ting, som vinterkläder.

I december stöttar vi många barnfamiljer som längtar efter en riktig jul, med lite julmat och ett par paket under granen och att få gå på bio eller något annat roligt under jullovet. Det gör vi som en konsekvens av att samhället sviker dessa barn. I vår årliga kommunrapport svarar till exempel blygsamma 21 procent av kommunerna att socialtjänsten ger barnfamiljer extra försörjningsstöd inför julen.

Vi på Majblomman välkomnar, än en gång, debatten om hur barn i ekonomisk utsatthet har det. Vi hoppas bara att den förenklade polemiken där välfärd ställs mot ideella insatser lämnas därhän. Vårt fulla fokus är på alla barn som hamnar i kläm, och att inte svika dem – varken på lång eller kort sikt.

Lena Holm
Generalsekreterare Majblommans Riksförbund