I Uganda har utvecklingen för hbtq-personer blivit en mardröm. Situationen är akut och Sverige måste genast sluta utvisa homosexuella som söker asyl här.

I måndags förmiddag skrev Ugandas president, Yoweri Museveni, under den kontroversiella lag som kan medföra livstidsstraff för homosexuella. Det är ytterligare ett tecken på att det går bakåt för de mänskliga rättigheterna på flera håll i världen. Det är i det här läget av största vikt att omvärlden visar att utvecklingen är helt oacceptabel. Men det räcker inte. Länder som Sverige måste också se om sin egen bakgård. I dag utvisas nämligen homosexuella och transpersoner härifrån till länder där det är kriminellt och till och med belagt med dödsstraff. Det måste få ett slut.

Det senast uppmärksammade fallet rör Baker Katumba som flytt från Uganda efter att ha mordhotats på grund av sin sexuella läggning. Trots det riskerar han nu att utvisas från Sverige. Han är bara en i raden av människor som inte kan leva tryggt på grund av landets lagar, men också på grund av att lagarna legitimerar en allt mer hätsk stämning från grannar, familjemedlemmar och övriga samhället.

Även Ryssland har gått samma väg, där situationen för hbtq-personer förvärrats med lagar som förbjuder så kallad ”homosexuell propaganda”, vilket innebär att du inte öppet får stödja homosexuella. Båda länderna är exempel på hur bråttom det är att stärka hbtq-personers rätt till asyl här och täppa till de kryphål som finns.

Sedan 2006 ses sexualitet som ett skäl till asyl i Sverige. Men RFSL har visat att det i samma lagstiftning finns otydliga formuleringar som i praktiken innebär att du kan utvisas med rekommendationen att tysta ner din sexualitet – då riskerar du ju ingenting. Det är ett förkastligt förfarande som vi aldrig kan acceptera. Att homosexualitet är ett lagbrott i ursprungslandet borde räcka för att få asyl här. Dessutom måste Migrationsverket i betydligt större utsträckning lyssna på de människorättsorganisationer som granskar situationen för homosexuella i olika länder, när de gör sina bedömningar.

Alla människor har rätt till sin egen identitet och sexualitet. Det är den principen vi förväntar oss ska råda i Sverige. Men medmänskligheten känner inga nationsgränser. När vi ser att människor förtrycks just på grund av att andra inte accepterar vilka de är kan vi inte tyst titta på och utvisa dem tillbaka till förtrycket. Sverige måste sluta utvisa homosexuella till länder där det innebär förtryck och det skyndsamt.

Vi måste byta förtryck mot fristad, helt enkelt.

Magda Rasmusson, språkrör Grön ungdom