Borgius

Liberaler och socialister som enade stått upp för den som står utan rätt gjort det med resultat, skriver Luf:s Jonatan Macznik.

Det polisiära projektet Reva och dess rasprofilerande poliskontroller har den senaste tiden vållat debatt och samlat en rad större demonstrationer. Twitterkampanjen #BästaBeatrice och den hårda pressen på Miljöpartiets medverkan i migrationsöverenskommelsen visar att protesterna inte längre bara handlar om hur polisen ska arbeta utan om styrande politikers ansvar och en önskan om öppnare gränser.

Svensk migrationspolitik dominerades länge av moderaters och socialdemokraters vilja att stänga in och skydda det svenska. Därför var det positivt att migrationssamarbetet mellan M och S avslutades år 2006, med efterföljande liberaliseringar av migrationen. Men tyvärr styr samma förkastliga värderingar alltför ofta politiken även i dag.

Liberala Ungdomsförbundet tror på fri rörlighet som en mänsklig rättighet, där asylrätten alltid är tryggad. När Tobias Billström talar om människor i volym och strömningar sätter vi ner foten och försöker att visa människorna bakom siffrorna. Politiker, migrationsverk och poliser får inte oemotsagda tala om enskilda medmänniskor, som lever här mitt bland oss, som enheter och massor.

Human asylpolitik är för viktig för att polariseras av politisk färg. Om det ska till en förändring i svensk migrationspolitik krävs en bred folklig rörelse – men också en bred politisk majoritet som röstar rätt i Sveriges riksdag. Historiskt har liberaler och socialister som enade stått upp för den som står utan rätt gjort det med resultat. Trots att två personer inte kan enas i frågor om fastighetskatt, rotavdrag och lönenivåer kan de alltid enas bakom en grundläggande åsikt – att Sverige ska vara en öppen fristad för de som behöver skydd.

Därför var det med förvåning och ledsamhet jag på demonstrationen mot Reva förra helgen i Kungsträdgårdens möttes av burop och hat. Talet, som hade poängen att det behövs en bred rörelse för en ny migrationspolitik fick av mig framföras med all av min uppnåbara kraft för att överrösta den skanderande grupp som ville störa. Ord som hycklare, borgarsvin och rasist ven fram mot scenen mot både mig, Algot Thorin (CUF) och Maria Ferm (MP).

En delad asylrörelse kan inte möta de konservativa och nationalistiska strömningar som vi ser i dag. Om inte alla goda krafter i såväl politik som civilsamhälle samverkar, kommer vi länge vara långt ifrån en lösning. Därför är det glädjande att de som kommit till demonstrationen för att förstöra var en relativt liten grupp. Majoriteten av deltagarna var där just för att gemensamt kritisera REVA och utvisningspolitiken. Precis som den breda spridningen av Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask visar, finns det stöd för antirasism i många läger.

Den nuvarande migrationsöverenskommelsen mellan alliansen och Miljöpartiet är på många sätt ett steg i rätt riktning. Med ett främlingsfientligt parti i riksdagen, med växande stöd i opinionen, måste tidigare trätande viljor enas för att hålla de som helt vill stänga våra gränser borta från inflytande. Men om inte partier som MP och FP, som enligt sina partiprogram är för fri invandring, nu ställer tydligare krav på förändring blir ordet hycklare rättvisande.

Att Sverige regelbundet internationellt kritiseras för felaktiga utvisningar och de papperslösas situation är ingen nyhet. Ambitionen att leva upp till mänskliga fri- och rättigheter kan och får därför inte störas av politiskt revirtänkande.

Jonatan Macznik, migrationspolitisk talesperson, Liberala Ungdomsförbundet.