Det är hög tid slå hål på myten om att unga föredrar tillfälliga anställningar. Unga ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden på ett sätt som ger trygghet, skriver LO-företrädare.

Efter den djupa krisen på 1990-talet har arbetsmarknadsläget varit bättre på 2000-talet. Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten har sänkts. Men samtidigt har arbetslösheten förblivit generellt högre. Både IT-kraschen och finanskrisen har dessutom satt sina spår den senaste tioårsperioden.

Unga vuxna, i synnerhet 20 till 24-åringar (men i någon mån också 25 till 29-åringar), möter i många avseenden en annan arbetsmarknad när de har avslutat gymnasie- eller högskolestudier. Det har framför allt blivit svårare att få fast jobb, och unga kvinnor får fortfarande ofta nöja sig med deltid. Problem finns också i matchningen och övergången mellan skola och arbetsliv.

Alla unga vuxna har emellertid inte svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Kortare arbetslöshetsperioder mellan studier och första jobb är heller inte alarmerande. De stora problemen drabbar framför allt unga som inte har klarat grund- och/eller gymnasieskolan. Därför är arbetslösheten i första hand ett utbildningspolitiskt problem. Det ska lösas genom förbättrad utbildning, inte genom försämrade villkor på arbetsmarknaden.

Det är en populär uppfattning att unga föredrar tillfälliga anställningar eftersom många jobbar vid sidan av (heltids-) studier. Den myten går enkelt att sticka hål på. När LO förra året undersökte villkoren i arbetslivet för 3 000 unga mellan 18 och 26 år, svarade sju av tio att de vill ha en fast heltidsanställning. Detta gäller både för de som ska försörja sig på jobbet och de som vill jobba parallellt med studier. Ingen svarade att de vill arbeta ”vid behov”, det vill säga i den mest osäkra anställningsformen.

Verkligheten är en annan: Fyra av tio unga var visstidsanställda och av dem arbetade sju av tio vid behov. I synnerhet gällde detta de unga kvinnorna, som också ofta arbetar deltid. Unga män arbetar i högre utsträckning heltid. Redan vid inträdet på arbetsmarknaden sorteras unga vuxna efter befästa könsmönster.

Unga har rätt till en arbetslinje som innebär goda arbetsvillkor och höga löner. Unga ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden på ett sätt som ger ekonomisk trygghet och goda förutsättningar att planera och ha kontroll över sina liv. Då behövs följande:

• En gymnasieutbildning av god kvalitet. Grunden för att undanröja hinder för att unga ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden är en genomförd gymnasieutbildning. Yrkes- och studieförberedande gymnasieutbildningar ska vara av god kvalitet. En hög lägstanivå på utbildning lägger grunden för jobb med höga löner. Det motverkar framväxten av en låglönemarknad.

• Stöd i övergången från utbildning till jobb. Höga löner kräver också att unga får stöd och hjälp för att matchas mot lediga jobb. Sociala kontakter och nätverk är i dag viktiga för att få jobb, men alla unga har inte sådana. Att stärka och utveckla matchningsinsatserna är viktigt.

• Förbättrat anställningsskydd. Det svenska anställningsskyddet påstås ofta vara strikt. Det stämmer inte. Det är enkelt för arbetsgivare att använda tidsbegränsade anställningar och säga upp personal på grund av arbetsbrist.

Las ska utformas så att en sammanvägning av samhällets, löntagarnas och arbetsgivares intressen tas tillvara. Såväl samhället som unga löntagare har ett intresse av förbättrat anställningsskydd.

Tyvärr agerar den borgerliga regeringen som att arbetsgivarens intresse är det enda. Det är dags att ta tillvara ungas intresse av tryggare anställningsformer.

• Bra anställnings- och arbetsvillkor för både kvinnor och män. Otrygga arbetsvillkor följer med genom livet. Ungas villkor är därför även äldres villkor. Vi vet att i synnerhet äldre kvinnor i arbetaryrken slits ut i förtid. Det krävs ett strategiskt och medvetet arbete för att skapa en god arbetsmiljö och arbetsorganisationer baserade på trygga anställningar på heltid.

Joa Bergold och Ulrika Vedin, utredare LO

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena