Socialdemokraternas historiska framgångar beror på en särdeles god förmåga att utifrån visioner genomföra konkreta reformplaner. Dessa har höjt och utjämnat levnadsstandarden, varit trovärdiga för det stora flertalet och för näringslivet. I skriften “Vad vill Socialdemokraterna att svensk ekonomi präglas av år 2025?” som publiceras på LO:s hemsida i dag, ger jag mitt bidrag till den intensiva debatten om socialdemokratins förnyelse.

Förmågan fick sig tyvärr en rejäl törn i efterspelet av 1990-talskrisen. Avståndet mellan visioner och verklighet blev för stort. Retoriken om sunda statsfinanser kom att överskugga mål och debatt om annan politik. Budgetstyrningen och regelverk bör förpassas till den rättmätiga politiska plats som de har, det vill säga som medel för att nå ekonomisk-politiska mål.

Skiljelinjerna mellan socialdemokratins och de borgerliga partiernas ideologiska grundsyn är enklare att tydliggöra nu än för fem år sedan. Fler inser att talet om att prioritera ”välfärdens kärna” innebär att borgerligheten strävar efter en kraftigt krympt välfärdsstat. Den betyder en annan välfärdsmodell än den generella modell som socialdemokratin står för.

Socialdemokratin använde retoriken om att ”den som är satt i skuld är inte fri” som ett verktyg för att få medborgarnas stöd för sparpaket, i syfte att rädda det generella välfärdssystemet. Den borgerliga regeringen använder nästan samma retorik – men, som jag uppfattar det, i motsatt syfte. Stora överskott i statsbudgeten leder normalt till hårda krav på skattesänkningar på borgerliga partier, inte till krav på förbättrad offentligt finansierad välfärd.

Ekonomiska reformer tar lång tid att ge effekt. En valvinnande politik 2014 behöver vara förankrad i en tydlig långsiktig inriktning och därför bör mål och reformplaner nu täcka perioden 2015–2025. Allt bör börja med att besvara den viktigaste frågan. Vad vill socialdemokratin att svensk ekonomi ska präglas av år 2025?

Fem områden är mitt förslag till fokus:

  • Utbildning: Socialdemokraterna bör säkra resurserna till grund- och gymnasieskolor när kommunernas åtaganden för omsorg på grund av den åldrande befolkningen nu ökar snabbt. Ett förstatligande av all kommunalt finansierad utbildning bör därför övervägas. Socialdemokraterna borde byta internationell tävling – och tävla om högsta pallplats för skolresultaten, inte för budgetresultaten.
  • Omreglering av avreglering: Samhällsekonomiska vinster har uppnåtts genom mer användande av marknadsmekanismer för både varor och tjänster. Men tillräckliga vinster har inte uppnåtts. Kraven på uppföljning av resultat har varit för svaga.
  • Undersysselsättning: Tydliga mål för ökad sysselsättning bör sättas och subventionerade jobb ses som en del av arbetsmarknaden. Att stärka utbildningsinsatser för arbetslösa är avgörande, liksom en a-kassa som både ger trygghet och ställer krav på aktivitet.
  • Välfärdens finansiering och skattereform: Skatter som är skadliga för tillväxt och sysselsättning måste reformeras. Ett skattesystem måste vara hållbart länge och syfta till robust finansiering av den välfärd som medborgarna önskar.
  • Styrning och mål för de offentliga finanserna: Överskottsmålet behöver omprövas kring 2015 och målen för kommuner och landstings budgetar förändras.

Den slutsats jag vill dra är: Socialdemokratin har alla möjligheter att med nya medel och reformer återskapa det bästa ur den svenska modellens ekonomiska politik. Rationalitet och rättvisa – samtidigt.

Lena Westerlund, LO:s chefsekonom

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena